Snart två veckor har gått med Trump vid makten i USA. Jag har flere gånger åkt till USA under Obamas presidentperiod. Under denna tid upplevde jag att varje gång jag åkte, kom jag fram till ett USA, som kändes lite öppnare än förra gången.
När jag nu tänker på USA, tänker jag på att jag fastnar i "immigration", plötsligt är jag inte välkommen. Jag har alltid upplevt mänskorna i USA som intresserade, välkomnande, tjänstvilliga och allmänt vänliga. Jovisst, de uppfostras de till, kunden har rätt, respektera din medmänska. Men å andra sidan har jag haft lyxen att för det mesta röra sig med bland de som kallas intellektuella i samband med vetenskapliga konferenser. För visst har jag också upplevt försäljaren i BestBuy, som var övertygad om att muslimer tar över världen om vi inte är på vår vakt, gänget på gatan på den mörka gatan i Chicago som rånade mig genom att slå mig på käften och de vanliga mänskorna som shoppar i olika formers mall:ar. Och det var sist och slutligen den arbetande klassen som i sin rädsla för omvärlden valde Trump. De tillät inte att ett intellektuellt politikeretablissemang bestämmer vad som är rätt och fel. De tänkte att nu bestämmer vi själva.
Snart två veckor har gått, vi vet inte så mycket annat än att nu skramlar det ordentligt. En teori är att genom att skapa ordentlig kaos, kan man lätt få igenom det man egentligen vill åstadkomma då oljudet är som högst. Trump har fjärrdiagnostiserats till att ha personlighetsstörning typ narcissist eller motsvarande, men det saknas det karakteristiska för dessa; man måste själv lida av störningen för att diagnosen skall fastställas. Trump lider inte, utan hans omvärld. Och han har skapat en del hittills med sina metoder.
Hur är det i Finland, har vi risk inför kommunalvalet att vi råkar ut för en Trumpifiering, dvs. där visioner och önskedrömmar styr över politikeretablissemang, statistik och politisk realism. Delvis skulle jag vilja det, vi mänskor drivs av visioner och drömmar. Vi vill ha något att titta framåt mot, att jobba för. Martin Luther Kings "I have a dream"-tal målade upp visioner om ett nytt USA. J.F. Kennedy byggde drömmen om den fria världen via "Ich bin ein Berliner". Vi behöver dessa visioner och drömmar. Trump kunde leverera något som gav hopp åt arbetarklassen i USA.
Så jo, vi behöver drömmar och visioner om det framtida Åbo vi vill jobba för. Men vi skall inte gå fram med lika Trumpen stil.
