torsdag 24 mars 2022

Värdet i gamla universitetsbyggnader

 Diskussionen om hur man skall använda de byggnader som historiskt har använts av Åbo Akademi har varit intensiv sedan Åbo Akademis utkast till fastighetsanvändningsplan (även kallad fastighetsstrategi) har lagts på bordet. Historiker vill att fastigheterna absolut skall hållas kvar, studenterna säger att det skall finnas utrymme för studentaktiviteter.

Jag själv har jobbat i olika utrymmen - i cementfabrikens i Pargas övervakningsrum, i Biocitys företagsutrymmen, i Axelia II nybygge, i typiska kontorsutrymmen i Olars i Esbo, i nybyggda Gräsvikens utrymmen i Helsingfors med utsikt över Estlandsbåtarna, i nybyggda ICT-huset i Åbo, och för tillfället i nyrenoverade Agora. Men nej, aldrig i ett museum. Vilket har varit bäst? Det kan jag inte svara på, det som egentligen har betydelse är vilket utrymme som bäst stöder den funktion man sysslar med. Och ännu viktigare - där man kan samverka med andra mänskor på ett givande sätt.

Så är det med hus. Upplevelserna av hus kommer i huvudsak från den gemenskap och anda man har känt i husen. Andan kommer från de mänskor man samverkar med. De flesta kommer ihåg sina barndomshem - knappast för husets skull - utan för den intensiva gemenskap och trygghet man känner som barn, huset blir lätt en symbol för den saken. Men det är inte huset som gav gemenskapen och tryggheten.

Så är det också man akademiska hus. Styrkan, andan, glädjen och gemenskapen föds i studerandegemenskapen. Tillsammans har man upplevt växandet från yr ungdom till halv vuxen. Husen blir symbol för denna tidvis euforiska, tidvis säkert också missmodiga period. Då är det klart att nostalgin bubblar fram då man talar om huset. Otaliga sörjde att en epok tog slut, då legendariska Borgen stängde för gott i december 2021.

Jag själv, trots att jag inte är på något sätt den mest beresta i akademiska sammanhang, besökt universitet i Norden, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Singapore, Japan, Ryssland, USA, Kanada, Holland, Rumänien. Vid dessa besök har jag alltid varit fascinerad av ställen där man ser att studenterna är aktiverade i många saker - studier såsom aktiviteter kring studierna.  Minst fascinerad har jag varit när jag har besökt rektorer i antika utrymmen med höga dörrar och knarrande golv. För mig har tankarna fört till auktoritära system och avstånd mellan mänskor. Och de övervakande målningarna av forna rektorer längs väggarna gör inte stämningen mycket bättre. Vi övervakar dig. Såsom Europas folklige demokratihjälte president Zelensky lär ha sagt - han vill inte att hans bild skall hänga på väggarna - han vill att bilder av våra barn och unga skall hänga på väggarna - vår framtid, de vi jobbar för.

Så tycker jag också  om ett universitets utrymmen. Vi skall ha utrymmen som tjänar vår primära uppgift. Vår primära uppgift är att ge de yraoch ivriga ungdomarna möjlighet att växa till nästan vuxna. Dels sköts detta genom att erbjuda möjlighet att lära sig, för detta behövs lärandeutrymmen som gör det möjligt att lära sig. Dels sköts detta genom att erbjuda utrymmen där man kan växa som mänska, via studerandeföreningar, via grupparbeten, via möjligheter till olika evenemang. De akademiska traditionerna är viktiga. Men de är inte husen som är traditionerna. Traditionerna  är konsten att äta och sitza tillsammans, respektera sina bordsgrannar, lära sig uppvakta och respektera sina grannföreningar, lockas till att hålla inspirerande och och underhållande tal, sjunga tillsammans. Om dessa akademiska traditioner skulle vara mer spridda, skulle vi leva i en fredligare värld.

Så vilka hus och utrymmen skall vi då ha? Det viktiga är inte att huset är gammalt, utan att det kan tjäna sitt syfte. Visst tycker jag det finns ett värde att uppleva de historiska symbolerna vetenskap och civilisation, men än viktigare är att studerande (och ja, varför inte också undervisande personal) blir inspirerade av utrymmen.

Jag var med och ordnade evenemanget ICT Showroom i början på mars. Det är en studerandeprojekttävling med projekt inom IT-sektorn, som nu, ännu i slutändan av Covid-19, inte kunde ordnas helt publikt, utan som en pitching-tävling, som strömmades på youtube. Utrymmena vi använde var i Åbo yrkeshögskolas nybygge Educity. Utrymmeslösningarna där möjliggjorde ett mycket lyckat evenemang, då utrymmena var öppna, ljusa, möjliggjorde både själva evenemanget och de tekniska arrangemang som behövdes. Educity har planerats utgående från funktion - det är ett lyckat, modernt utbildningshus.

Inget historiskt hus har byggts för att vara gammalt. Då det har byggts har det antagligen representerat de moderna, med tidens bästa tekniska lösningar. Så skall ÅA:s utrymmen också fortsättningsvis utvecklas, vara moderna, med tidens bästa tekniska lösningar. Dessutom får hus gärna vara vackra. 

Jerker Björkqvist
Åbo Akademi, Universitetslektor och docent




fredag 4 mars 2022

Om att villa bli Tsar

 Vladimir Putin vill bli Tsar. Eller någon form av vad som skulle kunna kallas en Tsar idag. Tsaren Putin behöver ett imperium, vill vara vacker, och vill vara omtyckt av folket.

Putin är inte vacker, och har aldrig varit det. Han är en före detta KGB agent, utbildad till att leva i skuggorna, vara kallt beräknande och göra det som behövs för att fullfölja uppdraget. Han kommer ihåg kalla kriget, hur USA använde allt som stod i deras makt för att få bort  Sovjets kärnvapen från deras närområde, dvs Cuba-krisen. Det alltså hör till en stormakts rättigheter, fiendens vapen skall inte finnas på stormaktens närområden. Rysslands stormaktsfiende symboliseras förstås idag av NATO.

Putin blir inte vacker, det vet han, men han kan bli omtyckt av folket. Macho-mannen som rider barkroppad på hästar, slåss med tigrar, mannen som ger folket bättre ekonomiska förutsättningar. Storyn i kontrollerad massmedia som alla skall bidra till att berätta om hans framgångar. Allt för att bli omtyckt av folket. Men det krävs allt större massmediekontroll för att "rätt" bild skall berättas.

Sedan kommer Ukrainas president Zelensky. TV-pajasen som representerar motsatsens till Putins bild av den kalla systematiska ledaren. Och Zelensky blir mäkta populär, har en vacker familj, allt det som Putin alltid velat, och det går snabbt. Putin blir direkt omkörd i Rysslands vagga, det tar på självbilden. Dessutom följer Zelensky inte de "normala" politiska reglerna i området. Och andra sidan var det ju just därför han blev president.

Putin anser att Zelensky säger att Minsk-fördraget (det som skulle bidra till stabilitet i Ukraina-områden) skulle förstöra det som Ukraina står för. Putin uppfattar det som så att Ukraina aldrig kommer att fullfölja överenskommelsen, vilket gäckar honom. Dessutom vill Ukraina bli NATO-medlem, vilket är helt mot principen av att inte ha fiendens vapen som granne. Då skulle dessutom Krim bli omringat av NATO.  Enligt Putins världsbild tvingar allt detta honom att agera. Han agerar med invasion. Målsättning: snabbt få tillbaka ett Ukraina enligt Putins normal.

Men det gick fel. Ukrainarna slåss enhetligt. Zelensky blir vackrare varje dag kriget går framåt. Putin blir fulare varje dag kriget går framåt. Putin bombar sitt eget folk. Putins möjlighet att bli Tsar krymper på alla fronter - imperiet krymper, Putin förblir ful och istället för att han blir omtyckt av folket, blir Zelensky, den han föraktat och sett ner på, mer omtyckt av folket - och kanske inte bara i Ukraina utan även i Ryssland. 

Hur tar denna Putin dessa förkrossande nederlag? Förstår han att det är nederlag? Blir han råttan inkörd i ett hörn som gör vad som helst? Finns det någon nåd för en diktator och terrorist? Hur skall en västvärld behandla en massmördare?