Tankar kring styrelsearbetet

Här kommer mina tankar kring styrelsearbetet:

En styrelse är den strategiska ledaren för en organisation. Strategin berättar hur en organisation skall gå till väga för att förverkliga den vision och mission organisationen har. Den operativa ledningen genomför detta tillvägagångssätt.

Åbo Akademis uppgift – mission -  står i lagen, vi skall förmedla på forskning baserad undervisning. ÅA svarar speciellt för den svenskspråkiga befolkningens behov. Detta innebär att vi skall syssla med undervisning, forskning och vara i nära kontakt med samhället för att förmedla dessa. Men förutom detta kan vi som autonom organisation bestämma vad vi gör och på vilket sätt. Det är styrelsen som gör dessa beslut.

Universitet Åbo Akademi sköter, tillsammans med de andra universiteten i Finland, det samhällsuppdrag som går ut på att Finland skall vara konkurrenskraftigt. Konkurrenskraftigt genom att det finns en investeringsvilja i finska organisationer och företag, genom att samhällsbyggandet är motiverande och rättvist och genom att finländare också i fortsättningen kan vara med och bygga Europas och världens politik. Allt detta bygger på ett gott utbildningssystem, och universiteten är samhällets metod för att säkerställa detta system. Därför betalar, du, jag, våra grannar och företagen skatt, skatt som möjliggör universitetens verksamhet och kanaliseras via undervisningsministeriet, Finland Akademi , Tekes och EU.

För ett universitet är det A och O att det är samhällsrelevant och att befolkningen tycker att det i fortsättningen också är motiverat att finansiera verksamheten.  Ansvar för detta finns helt hos universiteten själva. Om vår näromgivning, både i form av skattebetalare, men också i form av organisationer som kan stöda universiteten på andra sätt (företagsfinansiering, medelsinsamling etc.) tycker att vår verksamhet är värdefull, kommer universitetet ekonomiskt att klara sig utmärkt på sikt. De flesta vill vara stolta över den verksamhet universitetet bedriver.  Ansvaret för att universitet här går i rätt riktning ligger hos styrelsen och dess strategi.

Profileringen är ett led i att stärka och internt utvärdera att det vi gör är samhällsrelevant och betydande. Finlands Akademi har via finansieringsinstrument uppmanat universiteten att göra detta arbete, men detta skall också göras oberoende av denna finansiering.

Vi utvärderas hela tiden av omvärlden. Studerandesöktrycket är en mycket klar utvärdering, företagens villighet att spontant samarbeta med oss är en annan. Ett universitet skall, såsom vilken som helst annan organisation, skapa mervärde till som omgivning. Varje anställd vid ett universitet skall vara medveten om detta, det är det att vi skapar mervärde till vår omgivning som vi får betalt för, vare sig det är via skatter, bidrag eller direkt projektförsäljning.

Jag vill jobba inom styrelsen för detta strategijobb – så att Åbo Akademi hör till de samarbetspartners som studerande, företag och samhället gärna vänder sig till.

Vår viktigaste resurs, såsom i vilken som helst organisation som jobbar primärt med intellektuellt arbete, är medarbetarna. Våra medarbetare är ingen kostnad. Det är via det mervärde medarbetarna skapar som organisationens, Åbo Akademis, inkomster kommer in. Principen är samma som i ett företag; ingen företagsledare anställer medarbetare för att göra sig av med pengar – utan för att få in mera pengar via det mervärde som medarbetaren skapar. Det är inte byggnaderna, det är inte strukturerna, det är medarbetarna. Om vi har motiverade, passionerade, ansvarstagande och initiativrika medarbetare, fungerar vi bra. Styrelsens, ledningens och förmännens uppgift är att skapa utrymme för medarbetarna att göra sitt arbete bra.

Vi måste fortsättningsvis betona jämlikhet och jämställdhet. Positioner, titlar, kön, åsikter skall inte bestämma hur viktiga medarbetarna är. Det är det mervärde för omgivningen de skapar som bestämmer hur viktiga de är.

Bättre hantering av byggprojekt i Åbo stad

På Byggmästarna och -ingenjörerna YH RKL;s valdebatt 4.4.2017 i Åbo diskuterades bl.a. varför vi har projekt som går utanför alla ekonomiska ramar som stadsteatern och Impivaara simhall. Det debatterades också varför skolor som Pääskyvuori, Cygnaeus och Sirkkala där byggnader har reparerats flera gånger eller trots reparationer måste antingen repareras på ny eller rivas pga. fortsatta fuktskador och problem med inomhusluft.

I panelen lyftes fram att problemet är projektledningen och övervakningen. Stadens byggprojekt har idag otydlig ledning, ansvar för kostnadsuppföljning och kvalitet är anonymiserade i organisationen.

Lösningen är i princip enkel: Bygg om organisationen så att det finns tydlig projektledning och ansvar. Politiskt är detta dock inte det lättaste att få dessa ändringar gjorda, speciellt med en tradition av politiska tjänstemannautnämningar, där det inte är kompetensen som avgör. Detta måste man frångå.

Men det är årligen fråga om 10-tals miljoner euro som går till reparationer, pengar som mycket väl skulle kunna användas till annat än halvdana bygginsatser. Istället kunde pengarna användas till kärnverksamheten, såsom lärarresurser.

Jerker Björkqvist
Kommunalvalskandidat, Sfp i Åbo

Publicerat i ÅU 6.4.2017

Suomalaisuuden liitto - mitä?

Olen käynyt useasti työkokouksissa eri puolilla Eurooppaa, yleensä muiden suomalaisten kanssa. Suomalaisessa ryhmässä on hyvä olla, asiat yleensä hoituvat napakasti, ei turhaa filosofoida tai väännellä, vaan tullaan asiaviestillä kokoukseen ja asiat sovitaan. Ja kun kerran asiat on sovittu, niin asia sitten on niin. Pidetään kiinni sovitusta, ollaan rehellisiä, työtä tehdään tarvittaessa pitkään jotta asiat saadaan eteenpäin.

Olen saanut olla ylpeä siitä että olen suomalainen. Suomalaisuus on ollut Sisun, työteon ja rehellisyyden tae. Olen itse pyrkinyt siihen.

Kotisuomessa tulee vastaan järjestö nimeltään Suomalaisuuden liitto. Kuulostaa mahtavalta, järjestö mikä ajaa yllä mainitut asiat, rehellisyys, työteko, Sisu. Mutta ei, käy ilmi että suomalaisuuden liitolla ei ole mitään tekemistä Suomalaisuuden kanssa. Liitto ajaa, melkein ainoana päämääränä, pakkoruotsin poistamista kouluista. Onpa se uusi määritelmä suomalaisuudessa. Olisin ymmärtänyt jos liitto olisi vaalinut Suomen kielen opetusta ja kulttuuria. Mutta miksi ihmeessä liitto ajaa jonkun asian poistamista? Ei sitten liitolla ole suurta luottoa Suomalaisuuteen, jos se että Suomen kouluissa opetetaan vähemmistökieltä olisi uhka suomalaisuudelle.

Top Gear autoohjelmassa Mikä Häkkinen opettaa ralliautoilua Jeremy Clarksonille. Nuotiotulen äärellä Jeremy yrittää Mikalta selvittää mikä on Suomalaisuutta:

J:  - I wonder if I would be a little bit Finnish myself -- I don´t like noise people. Does that make me Finnish?
M: - Yes
J: - I like to have the spanners in my toolbox in the order of size, so that I can always find the right one. Is that quite Finnish?
M: - Yes it is, very much. Personally, that´s what I do.Everything has to be very organized.
J: - I quite like to have the air vents of my car pointing the same way - exactly. Is that Finnish?
M: (Mika looks like he´s watching a wicked man) - Eh, No.

Olipa se selvittelyä, mutta ainakin rehellisempää kun suomalaisuuden liitto.

Suomalaisuuden liitto taitaa olla susi lampaan vaatteissa.

30+ år av cykling i Åbo

Jag kommer inte helt ihåg när jag började cykla till skolan, men antagligen på ungefär 3:e klassen i lågstadiet. Sedan senare högstadietider har jag cyklat varje dag, året om. Det gör jag i regel fortfarande.
Cykling är det absolut snabbaste sättet att ta sig fram i en stad av Åbos storlek. Jag åker inte mycket buss, det beror på att det för det mesta är snabbare att cykla.

Det finns ett par ordentliga nackdelar med cykling. Man blir svettig, och det är inte roligt att komma in svettig på olika möten. Det är svårt att transportera saker. Mindre kappsäck går någorlunda, men blir det större är det problem. Så många gånger är det bil som gäller.

Så vad säger jag då efter 30+ års cyklingserfarenhet, vad har ändrat, har något blivit bättre eller sämre?

Cykelvägar. Inga relevanta förändringar har hänt i centrumområdet. Det är precis lika svårt att cykla i centrum som för mer än 30 år sedan. Torgområdet är idag mer bussparkering än ett centrum av en småskalig europeisk stad. Att cykla dit är mest att se till att inte bli överkörd av en buss.

Utanför centrumområdet finns det en hel del cykelvägar längs med infartslederna. De fungerar ganska bra, men det är problem med "flytet".

Åstränderna har förbättrats mycket, också ur cyklingsperspektiv. Men fortfarande är det problem med att fotgängare och cyklister skall dela på områdena, och farosituationer uppstår hela tiden. Att cykla ut till öarna (Hirvensalo / Runsala) borde göras mycket rätlinjigare.

Vissa helt knasiga lösningar (cykelfilen i Kaskisbacken, cykelfilen på Köpmansgatan) förstår man inte riktigt hur de kommit till. De löser åtminstone inte några problem.

Cykelparkering borde också göras obligatorisk i planläggningen. Cykelparkering skall vara nära det ställe man tänker besöka. Hela iden med cykling är att det är flexiblare än med bil, och då skall parkering också vara smidigt.

Flyt. När man bygger vägar för bilar tänker man på att vägen skall vara jämn och inte innehålla kraftiga kurvor. När cykelvägar byggs tänker man inte ofta på detta. Cykelvägar kan byggas som enskilda avsnitt längs en gata, de kan sluta i ingenting, det kan finns höga trottoarkanter som man skall åka över, anslutningar innehåller kraftiga kurvor. Trafikljus är trimmade enligt biltrafik, som cyklist passar man inte in i rytmen, och måste stanna i nästan varje ljus för rött. Det känns nog som om de som planerar cykelvägar inte har cyklat själva. Som cyklist skulle man gärna kunna trampa på i jämn fart (15-20 km /h), men så fungerar det bara inte.

Vintercykling. Att cykla på vintern är inte så väldigt annorlunda än på sommaren. Föret kan ibland förstås vara riktigt skrot, oplogade cykelvägar med smala cykeldäck får en mest att påminna om en ovan lindansare. Växelvajern fryser fast i minusgrader, så det gäller att välja rätt växel när man stannar, för det är den enda växeln man har när man senare skall cykla igen.  Cykeln måste ha ordentliga träckskydd, för annars är alla kläder och väskor skitiga i slaskigt före.
Men välplogade cykelvägar fungerar riktigt bra också på vintern.

Jeff Speck för fram termen "Walkable city" i sin metodologi för stadsplanering. I ett TED-talk visar han en mycket klar korrelation mellan cyklingsinfrastruktur och mängden mänskor som cyklar. Men infrastrukturen skall komma först, sedan kommer nog cyklisterna. Genom att göra tydliga, lättcyklade, säkra cykelstråt, så kommer nog cyklarna igång.

Så det finns massor att förbättra när det gäller cykling. Och lösningar finns, man behöver bara fara till cyklingsställen som Köpenhamn eller Holland för att se på hur man gjort att cyklingsinfrastrukturen  fungerar. Åbo kunde sälla sig till städerna med detta i skick.

Dålig inomhusluft

Många hus, nya eller lite äldre, rapporteras idag ha dålig inomhusluft. Man pratar ofta om mögelhus. Mögel förekommer säkert i många hus, men mögel förekommer helt allmänt utomhus omkring oss också. Problemet här är koncentrationen, dvs. hur mycket mögel per luftmängd, som beror på mögelhärdar inomhus och dålig luftväxling.

Men det som också förekommer är olika kemiska föreningar från byggmaterialen. Vi har historiskt haft ammoniak (ytspackel/bindemedel kasein) och formaldehyd (spånskivor/bindemedel i lim), båda är numera via byggnormer minimerade. Det som förekommer idag är flyktiga organiska föreningar (VOC), som uppstår då betong kommer i kontakt med mattlim. Denna process försnabbas av fukt. Otaliga offentliga byggnader och kontorsbyggnader lider, och kommer att lida av VOC, p.g.a. otillräckliga byggnormer. Detta i kombination med energisparande reducerad luftväxling, vilket gör att både mögel- och VOC-koncentrationerna blir höga. Detta leder till att de som vistas i husen lider av huvudvärk, luftvägsproblem som kan leda till astma och kanske livslång överkänslighet.

Så en stad som Åbo kunde internt gå in för att då man bygger, ser man till att kända faror elimineras, trots att byggnormer inte skulle kräva detta. Och inte välja det billigaste.

Publicerad i ÅU 1.4.2017

Åbos energiframtid

Åbo skall bli koldioxidneutralt år 2040, så har sittande fullmäktige beslutat. Jag satt idag (28.3.20017) på Lähienergialiittos paneldebatt, där man utredde energifrågor speciellt med tanke på förnybar energi. I debatten deltog representanter från 7 partier.

I Åbo stad kan två projekt plockas fram. Bostadsområdet Skanssi, där man bygger ett fjärrvärmenät med lägre temperatur (65 grader), vilket möjliggör inmatning i fjärrvärmenätet. Det andra är det nya Biobränsle-kraftverket i Nådendal, vilket möjliggör användning av biobränsle istället för kol för att uppnå koldioxidneutralitet.

Den stor frågan var i alla fall om man borde låta lokal och distribuerad energiproduktion till Åbos fjärrvärmenät. Frågan är om man kan använda spillvärme från fastigheter till fjärrvärmenätet. Samtidigt är frågan om man politiskt vill luckra upp monopolet kring fjärrvärmenätet.

Personligen tror jag att fjärrvärmenätet är är på utgående. Genom andra lösningar, främst värmepumpar av olika slag, kan man bättre ta till vara spillvärme från fastigheter och föra tillbaks till det egna huset i form av värme eller varmvatten. Värme tas från luften eller jorden. Värme från central anläggning blir onödig, speciellt då energieffektivitet i fastigheter på också andra sätt ökas.

Frågan var också hur man ställer sig till solenergi. Om man tittar på LCOE (Levelized Cost of Electricity) idag så är vattenkraft billigast, sedan kommer vind, solel, kol, gas, kärnkraft. Solel har kommit redigt mer i pris, och idag kan man i princip få hur mycket energi som helst genom att bygga fler solpanelanläggningar. I Kina byggs kombinerat vattenkraft-solpanelsystem där solpanelerna står för 850 MW (jämför Lovisa1 500 MW). Utmaningen som återstår är att flytta energin och lagra energin. Men när detta är löst, så har vi nästan löst utmaningen med energiförsörjning globalt.

Så vad ingår då paletten över Åbos framtida energilösningar?

 - ökat biogasframställning / använding (gasbussar, lokal värme med gas)
 - FÖRNYAT AVFALLSBRÄNNVERK - eget energiavfall borde användas lokalt
 - mycket lätt process för bygglov för uppdatering av energieffektivitet
 - värmepumpar: jord, luft/vatten, havsområden
 - planläggning för solenergiområden / vindkraftsområden
 - mera demo-områden, där företag kan utveckla energiprodukter för export
 - energiintegration (energi-flyttas mellan fastigheter)
 - planering för framtida elbilar (laddning, självkörande)
 - Public-Private-Partnerships för energilösningar


Åbo kan bra bli koldioxidneutralt per 2040, varför inte före det?

Motorvägen i tunnel

Kuppis-området växer så det knakar. Industriområdet i Österås tas successivt i bruk för boende och företagsamhet, visionsplaner finns redan och har bl.a. presenterats i Turun Sanomat.  Motorvägen och järnvägen delar idag av området från Kuppisparken  och resten av rutstaden. Varför inte göra slag i saken och föra ner motorvägen och järnväg i tunnel i området? På det sättet kunde området få en image som lugnt, modernt kombinerat boende och kontorsområde, där prioriteten ovan jord ligger på modern bullerfri stadsmiljö med prioritering på lätt trafik.

Kostnaden för tunneln kan delvis finansieras genom försäljning av den tomtmark som frigörs. Parkering måste också lösas, men bl.a. universitetsbacken kunde bra inhysa en parkeringsgrotta.

Oppimisen digitalisaatioko?

Kaikkien huulilla on nyt digiaalisatio, oppilaitoksissa puhutaan digioppimisesta ja mietitään miten opetusta pitäisi digitalisoida. Mielestäni lähtökohdat ovat väärät. Digitalisaatiolla tarkoitetaan yleisesti, miten yhteiskunnan ja yritysten prosessit voidaan automatisoida. Hyvin määritellyt prosessit voidaan automatisoida tietokonejärjestelmien avulla. Tällaisia prosesseja ovat esimerkiksi verotusprosessit, valvontakameroiden kuvatunnistus, kirjanpito, matkalaskujärjestelmät tai verkko-ostokset.

Luovat prosessit, kuten taiteen luominen, kirjoittaminen, organisaation kehitys on toisaalta hyvin vaikeita automatisoida.  Väitän että oppimisprosessit kuuluvat luovien prosessien joukkoon, eli oppiminen on hyvin vaikeasti automatisoitavissa. Oppiminen vaatii, että olemme luovassa ympäristössä, jossa ajattelu ja ymmärtäminen voi kasvaa samalla kun omaksumme tietoa. Oppiminen toimii parhaiten, kun ympärillä on muita henkilöitä saman oppimisprosessin parissa. Sen takia opetuksen digitalisaatio on käsitteenä aika vaarallinen, ja voi helposti viedä väärille poluille.
Toki hyviä tietolähteitä voidaan luoda myös digitaalisessa muodossa. Tämä ei kuitenkaan ilmiönä ole mitään uutta, kirjoja on tehty jo kauan ja videoformaatissa on tehty hyviä opetusvideoita jo yli 40 vuotta. Videoiden ja digimateriaalin tuottaminen sekä jakelu on tänä päivänä huomattavasti helpompaa, mutta laatu ei välttämättä sen takia hirveästi parane.

Uskon toki digitalisaatioon. Elämämme helpottuu automatisoinnin ja digitalisaation ansiosta. Opetuksessa pitäisikin tähdätä siihen, miten huomioidaan nuorten tulevan yhteiskunnan ja työympäristön muuttumista digitalisaation myötä.

Jerker Björkqvist, TkT
Tietotekniikan yliopistonlehtori, Åbo Akademi
Turun Sanomissa 10.3.2017

Kommunens uppgifter efter vårdreformen

Åbos utgifter år 2016 är ca 1500 miljoner euro (8100 euro per invånare). Av dessa går 665 miljoner ( 3614 euro per invånare) till vårdsektorn, 311 miljoner till utbildning (1690 euro / invåndare) och resten på 255 miljoner till fastigheter, fritid, miljö samt 250 miljoner till gemensamma funktioner.

Uträkningarna är inte helt klara, men då hypotetiskt, i samband med vårdreformen,  665 miljoner (44%) övergår till landskapen, blir det för staden kvar att besluta om utbildning, fritid, fastigheter och miljö. Fastigheter servar egentligen bara grundfunktionerna utbildning och fritid, så kvar att besluta om blir inte mycket. Eller blir det?

Idag fungerar det krasst så här; vårddistriktet skickar en räkning till Åbo stad på hur mycket sjukvården detta år har kostat. Åbofullmäktige kan inte mycket annat än grymta till över de stigande kostnaderna och sedan betala räkningen. Man kan höra fina tal om hur bra det skulle vara att göra något åt saken, men snart kommer nästa räkning i posten, ett litet grymtande, och räkningen betalas igen.

Kanske det är positivt för kommunen att denna återkommande grymtning försvinner. Nu kan man satsa på det som vi kan besluta om. Vad beslutar fullmäktige nu då om? Den största kostnaden blir utbildning, sedan kommer fritid och miljö. Vi kommer tillbaka till gamla grunduppgifter - att organisera utbildning och att organisera stadsbyggandet.

Utbildning innebär att dagvård, grundskolor, andra stadiets utbildning (yrkesinstitut / gymnasium) fungerar. Yrkeshögskolor och universitet hör visserligen inte till stadens ansvarsområde, men visst är det i stadens intresse att dessa också fungerar. För vad alla dessa bidrar till, är att samhällets grundpelare - ett aktivt näringsliv - har tillgång till kunnig, ambitiös och idérik arbetskraft. Vi skall komma ihåg, att grunden för hela finansieringen av det gemensamma är via skatter - skatter innebär att en del av vårt arbete utförs indirekt för  det gemensamma via ett beskattningssystem. Och för att skatter skall kunna tas måste näringslivet fungera.

För att näringslivet skall fungera skall vi också trivas i vår stad (fritid) - stadsplanering (miljö) skall göra att det är lätt att bo, att röra sig och att vara aktiv på sin fritid. Näringslivet skall ha lätt att etablera sig och fungera i staden. Då frodas också näringslivet - och igen - vi har råd att göra det vi anser att en god stad gemensamt skall organisera.

Allt hör ihop - utbildning - näringsliv - fritid - stadsplanering. Stadsfullmäktiges uppgift blir att se till att denna sak fungerar bra ihop. Det behövs positiv vilja, framtidsvisioner och byggande av förtroende. Men visst - vi kan få Åbo att bli Finlands bästa stad att bo.

Näringslivet omkring oss erbjuder nu en enastående chans för Åbo att bli vad man vill. Varvet fungerar som en motor, företag har märkt att outsourcing till "löglöneländer" inte lönar sig, vi har bilfabrik, gruvmaskinsfabrik, farmaceutisk industri, och växande antal IT-företag i staden. Åbo måste nu dra sitt strå till stacken på ett bra sätt.

Trumpifiering

Snart två veckor har gått med Trump vid makten i USA. Jag har flere gånger åkt till USA under Obamas presidentperiod. Under denna tid upplevde jag att varje gång jag åkte, kom jag fram till ett USA, som kändes lite öppnare än förra gången.

När jag nu tänker på USA, tänker jag på att jag fastnar i "immigration", plötsligt är jag inte välkommen. Jag har alltid upplevt mänskorna i USA som intresserade, välkomnande, tjänstvilliga och allmänt vänliga. Jovisst, de uppfostras de till, kunden har rätt, respektera din medmänska. Men å andra sidan har jag haft lyxen att för det mesta röra sig med bland de som kallas intellektuella i samband med vetenskapliga konferenser. För visst har jag också upplevt försäljaren i BestBuy, som var övertygad om att muslimer tar över världen om vi inte  är på vår vakt, gänget på gatan på den mörka gatan i Chicago som rånade mig genom att slå mig på käften och de vanliga mänskorna som shoppar i olika formers mall:ar. Och det var sist och slutligen den arbetande klassen som i sin rädsla för omvärlden valde Trump. De tillät inte att ett intellektuellt politikeretablissemang bestämmer vad som är rätt och fel. De tänkte att nu bestämmer vi själva.

Snart två veckor har gått, vi vet inte så mycket annat än att nu skramlar det ordentligt. En teori är att genom att skapa ordentlig kaos, kan man lätt få igenom det man egentligen vill åstadkomma då oljudet är som högst. Trump har fjärrdiagnostiserats till att ha personlighetsstörning typ narcissist eller motsvarande, men det saknas det karakteristiska för dessa; man måste själv lida av störningen för att diagnosen skall fastställas. Trump lider inte, utan hans omvärld. Och han har skapat en del hittills med sina metoder.

Hur är det i Finland, har vi risk inför kommunalvalet att vi råkar ut för en Trumpifiering, dvs. där visioner och önskedrömmar styr över politikeretablissemang, statistik och politisk realism. Delvis skulle jag vilja det, vi mänskor drivs av visioner och drömmar. Vi vill ha något att titta framåt mot, att jobba för. Martin Luther Kings "I have a dream"-tal målade upp visioner om ett nytt USA. J.F. Kennedy byggde drömmen om den fria världen via "Ich bin ein Berliner". Vi behöver dessa visioner och drömmar. Trump kunde leverera något som gav hopp åt arbetarklassen i USA.

Så jo, vi behöver drömmar och visioner om det framtida Åbo vi vill jobba för. Men vi skall inte gå fram med lika Trumpen stil.

Diplomi-insinöörikoulutus Turussa

Turussa valmistuu vuosittain noin 120 diplomi-insinööriä, tieto-, kemian-, prosessi-, ja biotekniikan alueilta, Turun Yliopistola puolet, Åbo Akademista puolet (aikaisemmissa kirjoituksissa on esitetty Turun Ylipistolta valmistuneet DI:t).  Oulussa valmistuu noin 250, Tampereella 800 ja Pääkaupunkiseudulla noin 1100. Aallon, TTY:n ja LTY:n edustajat ovat esittäneet, että heidän tarjoama koulutus riittäisi myös Turun alueelle. Sinänsä on tänne tervetulleita kaikki jotka haluavat olla mukana rakentamassa Varsinaissuomen teknologiaympäristöä, otamme mielellämme vastaan hyviä aivoja.

Kuitenkin olen siinä uskossa, että jos todellakin pitkällä tähtäimellä haluamme rakentaa teknologiapohjaista toimintaa, emme voi luottaa siihen, että ympärillä olevat toimivat jatkossakin aikovat käyttää alueen mahdollisuudet hyödykseen. Jotta alueella todellakin toimii yritystoimintaa joka luo innovaatioita ja vientituotteita jatkuvalla syötöllä, niin tarvitaan riittävä määrä "pöhinää", eli eri mittakaavassa toimivaa yritystoimintaa ja ihmisten liikkuvuutta organisaatioiden välillä. Tämä syntyy silloin kun riittävä määrä nuoria ja vanhempia aivoja ajamassa omia ja yhteisiä tavoitteita. Meidän pitää luoda edellytykset sille, että alueella on tällainen dynamiikka, ja laajennettu diplomi-insinöörikoulutus on erittäin hyvä väline tähän suuntaan.

Emme tarvitse lähteä nollasta, alueella valmistuu jo vuosittain 120 diplomi-insinööriä, ja tämä tapahtuu jo nyt yhteistyönäTurun yliopiston ja  Åbo Akademin välillä, ja tukena on myös Turun ammattikorkeakoulu omalla insinöörikoulutuksellaan.  En ota kantaa siihen mikä on paras formaatti laajennukselle, ja kuten jo mainittiin muissa kirjoituksissa, toiminnan laajentaminen vaatii myös hyviä opettajaresursseja ja oikea asenne. Mutta Turun alue pitää itse ottaa vastuun tästä kehityksestä.

Jerker Björkqvist, TkT
Åbo Akademi
Turun Sanomissa, 20.1.2017