Vi har under året läst nyheter om industrianläggningar i Finland som läggs ner. Först ut i raden var UPM Kymmenes pappersfabrik Kaipola Jämsä, Neste följde tätt på, där raffinaderiet i Nådendal meddelades läggas ner, med orsak alltför stora uppgraderingskostnader för att uppnå dagens hållbarhetskrav. Senast nu Stora Ensos pappersfabrik Veitsiluoto i Kemi. Och man befarar att det blir fler. Flere frågar sig varför just nu, eller varför lägga ner lönsamma fabriker? UPM Kymmenes VD har uppgav att orsakerna till nedläggningen är höga lönekostnader, kostsam logistik och dyr energi.
Under mina egna fortsatta studier i optimering i slutet på 1900-talet gjorde jag i samband med en kurs en optimering av var i Europa pappersbruk skulle investera utgående prediktioner för råmaterialpris, transportkostnader, lönekostnader och energikostnader. Redan då visade optimeringen att man skall bygga pappersfabriker nära konsumenten, dvs. i Mellaneuropa. Så det att pappersfabriker försvunnit och försvinner från Finland är inte någon större överraskning. Varför det är just nu är att efterfrågan gått ordentligt nedåt i samband med att mänskor sitter hemma p.g.a. Covid-19. Och då blir det aktuellt att stänga den pappersfabrik som är eller ser ut att på sikt bli minst lönsam.
I Finland är det ingen idé att bygga fabriker där man har ett lågt förädlingsvärde, dvs. där skillnaden mellan råvarupris och produktpris är liten i förhållande till logistikkostnaderna, där dessutom produkterna är i regel bulk-produkter. Tacka Internethandeln för att vi har cellulosaindustri som går bra, det är trots allt billigare att mala träden i Finland, än att skicka träden till Mellaneuropa för att malas eller kokas till pappersmassa för kartong för näthandelsförpackningar.
Men det finns flera exempel på områden där förädlingsvärdet är stort i förhållande till logistiken. Företag som tillverkar apparatur för hälsovården (GE Healthcare, Perkin Elmer, Bayer) har orderböckerna fulla, företag med långt automatiserad komplex tillverkningsprocess (Valmet Automotive, Wärtsilä, Kone, Sandvik) går bra. De företag som satsat på automatisering av sin tillverkningsprocess har lyckats ta tillbaka tillverkning till Finland, och samtidigt skapa nya arbetstillfällen. Automation leder i regel till flera arbetstillfällen, inte färre.
Jag har de senaste åren haft förmånen att arbete i ett forskningsprojekt Reboot Factory IoT, där man ser på hur man med hjälp av sakernas internet (IoT) och IT-lösningar kan förbättra lönsamhet för tillverkande industrin. Vad man där har lärt sig är den enorma tillgång av skickliga och fördomsfria mänskor det finns ute i industrin, och hur skickliga vi i Finland är. Där kombineras ivrigt IT-lösningar med traditionell verkstadsindustri, så att vi produktionen blir flexibel, förutsägbar och konkurrenskraftig. Men det industrin efterfrågar för tillfället en klar politisk linje, förutsägbarhet och långsiktighet, i de förutsättningar som finns i Finland för att driva industriell verksamhet. Detta innefattar åtminstone energipris och -beskattning, lagstiftning, arbetsmarknadsreglering, hållbarhetsmålsättningar och byggande av nationell kompetens.
Att bygga dessa nya fabriker är möjligt i Finland. Vi har tillgång till högt utbildade mänskor, vi är vanligen stolta av att kunna göra ett bra arbete. Vi skall utveckla samarbetet mellan forskning, utbildning och industri så att kloka unga mänskor får visa sina förmågor. Vi skall inte sörja över de industrier som någon gång varit, utan glädjas över de industrier och arbetstillfällen som framtiden för med sig.
Jerker Björkqvist, TkD, Åbo
Publicerad i HBL 25.4.2021
