Politiskt snabbt och långsamt tänkande

Nobelpristagaren inom ekonomi Daniel Kaneman introducerade snabbt och långsamt tänkande. Grundidén här är att vi mänskor har två sorters tänkande: snabbt och långsamt. Det snabba tänkandet härstammar från konsten att överleva. Vi måste blixtsnabbt reagera på någon i vår omgivning, evolutionsmässigt helt enkelt för att inte bli byte för någon annan. Det långsamma tänkandet är något som kommit senare, det analytiska och långsiktiga, som får mänskor och organisationer tryggt och säkert framåt. Och som både vårt teknologiska samhälle och vårt välfärdssamhälle bygger på.

Till det hela hör också att vi mänskor generellt undviker risker och hoppar på möjligheter, utan att egentligen tänka rationellt. Detta utnyttjas av försäkringsbranschen, som ju säljer idén om att de minimerar riskerna, medan lotteribolagen erbjuder möjligheter. Ingendera utan egentlig ekonomisk rationalitet bakom sig. 

Vi styrs många gånger av det snabba tänkande. Lyckas man utnyttja detta snabba tänkande inom affärsverksamhet, gör man vanligen bra affärer. 

Hur är det inom politiken? Månne det också så här är så att vi för det mesta gör våra politiska val genom ett snabbt tänkande, där vi reagear på olika hotscenarier och möjligheter som erbjuds, och som vid speciellt valtider dyker upp i sociala media. Och vi kan också blixtsnabbt, utan att egentligen tänka efter, reagera på något som känns som ett hot, genom att säga eller uttrycka något som sedan visar sig vara mycket inproduktivt. Och lyckas politiker i sina inlägg på sociala medier just vädja till det snabba tänkandet. 

Som politiskt parti brukar SFP försöka vara det parti som erbjuder långsamt tänkande. Genomtänkta beslut, baserade på verifierad data, där man har långsiktiga mål. Utmaningen blir förstås att de (partier) som erbjuder modeller för det snabba tänkandet säljer bättre. Det finns förstås alltid de i sitt handlande alltid försöker följa det långsamma tänkande, rationella tänkande, men i praktiken gör majoriteten val enligt det snabba tänkande. Något att tänka på.

Hamnar är central infrastruktur i skärgådsstad

 Ingångssidan på Pargas webbsida har rubriken "Skärgårdsstaden Pargas", med underrubrikerna "Pargas - Nagu - Korpo - Houtskär - Iniö ". Centralt för en skärgårdsstad är hamnar som möjliggör både båtfolkets och öboendes tillgång till service och logistik.  Det gäller allmänt att det som är centralt för en organisations eller ett samhälles verksamhet inte skall utlokaliseras. Det centrala skall fortsättningsvis ägas, det är ända sättet att bevara det intresse man har i verksamheten.  Att sälja Nagu hamn betyder att man också ger upp intresset i hamnverksamheten - som då kan bli något helt annat än det som ligger i skärgårdsstaden Pargas intresse.

Det argumenteras ofta att privata aktörer skapar bättre verksamhet än kommunala. Det stämmer helt och hållet under förutsättningen att det finns konkurrens. Då det finns konkurrens måste man skapa en service som är bättre än konkurrentens - för att ha en chans att få vinst på sin verksamhet, som i sin tur alltid är en företagares målsättning. Men utan konkurrens finns inget incitament att skapa bättre service. Istället kan man driva just sådan verksamhet som ger maximal vinst, utan att ta i beaktande vilken typs service det ligger i skärgårdsstaden Pargas intresse att det finns.

Vänd istället helt på saken. Se till att det centrala i en skärgårdsstad byggs upp - tillgång till hamnar, service och logistik som gör ett fortsatt aktivt skärgårdsliv attraktivt. Gör att grundinfrastrukturen finns där, bryggor, bränslesystem, parkeringar, elladdning av både bilar och båtar, avloppp och vatten. Engagera företagare att fungera inom denna infrastruktur, så att den service man vill förverkliga finns där.