Tacktal, Elvings legat 2025

 Ärade kansler, rektor, kolleger, men speciellt kära kunskapshungriga studerande!

Jag är inte någon van inskriptionsdeltagare – måste medge att detta är första gången. Men jag har en lång, lång historia som undervisare, startande i scoutverksamheten, där jag fått mina grundidéer för undervisning.

Där lärde jag mig att man skall inspirera, visa vägen, men speciellt SE de man lär ut till. Alla mänskor från litet barn på trampcykeln till den gamla på sin rullator, vill att någon ser vad de åstadkommit.

Vi mänskor är väldigt lika, oberoende om man råkar vara vid en förskola, ett universitet eller en arbiskurs. Lärarens uppgift är att finnas där och se och inspirera mänskan som vill lära sig. Det har en enorm effekt på viljan att lära sig. Ingen AI driver denna sak.

Och den digitala värld vi lever i med virtuella möten gör det inte lättare, så lärarens uppgift att vägleda och inspirera blir ännu viktigare.

Speciellt stolt är jag över den långa serie projektkurser jag drivit, som avslutats med evenemanget ICT Showroom, där IT studerande från Åbohögskolarna visar upp vad de i sina respektive kurser åstadkommit. Tusentals studerande har gått genom detta, enorma mängder svett, tårar, glädje och kunnande har skapats.

Jag brukar ofta ta mig an lite för mycket. Jag är dålig på att säga nej. Jag brukar motivera mig själv genom att säga – ”alltid kan man lära sig någonting”. Det försöker jag också sprida – varje sak man tar sig an är en möjlighet att lära sig något nytt.

Hungern efter ny kunskap är det som borde finnas i alla som är eller varit vid ett universitet. Universitetets uppgift är både att sprida kunskap och skapa kunskap. Gå ut i det okända, lära sig nytt.

Harry Elving från Helsingfors blev länsöverläkare i Åbo 1930, och utnämndes till professor 1938, och var kvar i Åbo till sin död 1946. En del av hans arv, Hary Elvings legat, skall användas för att främja lärande och forskning.   Vi har nu blivit tilldelade en del av det arvet för att sporra oss att fortsätta:

Lärarna Petra (Grönholm-Nyman) – som uppmanar studerande att tänka och engagera sig, Maria (Dahlberg) som motiverar, Henrik (Serup Christensen) som ”tvingar studerande att tänka”.

Forskarna - Jiaqi (Yan)– precisionsleverans av läkemedel med handledare Hongbo (Zang). Alexandra (Ianchenko) – som undersöker kombinationer spårvagnar och konst, med handledaren Jason (Finch).

Peter Nynäs, som akademisk ledare inspirerar och motiverar sina medarbetare.

Blanka (Henriksson) och Fredrik (Nilsson) som väcker intresse för vetenskap genom att låta klokskap och dårskap mötas på Åbo Svenska Teater.

Apples grundare Steve Jobs hade egen ledstjärna som var nästan likadan. Fantastiska saker skapas då man låter konst och teknik mötas.

Hans gradueringstal vid Stanford från år 2005 klassas som ett av de bästa, och avslutas med ” Stay Hungry. Stay Foolish.”  Förbli hungriga efter kunskap. Förbli dåraktiga, låt inte dogman ta över. Bara de som är så dåraktiga att de tror att de kan ändra världen, förändrar världen.

Tack alla som lär ut, forskar och sporrar att låta klokskapen och dårskapen framåt. Tack Harry Elving för att du tänkte på oss redan för nästan hundra år sedan.

Stay Hungry, stay foolish.

 

 

Åbo och grön omställning

Åbo är utgångspunkten till skärgårdshavet, det hav som snabbast indikerar hur Östersjön mår. Vasa är Nordens energihuvudstad, där hela staden andas energiteknologi. Västkusten i Finland står för en tredjedel av exporten från Finland. Merparten av de stora gröna investeringarna, i form av vindkraft, energiteknik, elektrifiering, vätgas, metallförädling, datacenter och e-bränslen sker längs västkusten. I praktiken all varuimport och -export sker över hav, mot väst eller sydväst.

Åbo Akademi ligger centralt för all denna verksamhet i Finland. Det behövs utbildning och forskning hur denna enorma transformation tas till vara och genomförs ekonomiskt, tekniskt, miljömässigt och logistiskt på ett hållbart och rättvist sätt. Att bygga starka profiler utgående från dessa samhällsbehov skulle mycket sannolikt locka både studerande och forskare till att jobba med saker där man vill och kan skapa en skillnad. ÅA är litet, men genom att fördomsfritt ge sig in i framtiden med sin egen twist på hur man agerar kunde göra Åbo mycket intressant. Åbo och skärgårdshavet kunde vara en demonstrator för hur man kan göra saker teknologiskt, miljömässigt och socialt rätt.

ÅA har mycket goda samarbetspartners i detta område - Novia, Åbo universitet, Åbo yrkeshögskola och Vasa universitet. Det gäller nu att se till att vi hjälper till att ta till vara den möjlighet det nu finns, genom samarbete och god rollfördelning - och gärna fungera som tongivare för hur undervisningen och forskningen i detta område utvecklas. 

Det är i Åbo stads intresse och hela västkustens intresse. Åbo borde satsa på att i hela sin verksamhet bli föregångare i detta - via tema i skolor, via hur företagsklustret och företagare engageras, via snabba åtgärder mot kolneutralitet

Jerker Björkqvist, Åbo
Kandidat i kommun-och välfärdsval

Publicerad i ÅU 11.4.2025

Toppstyrning är inget ideal i företagsvärlden

 Pia Heikkilä analyserar i HBL 5.4.2025 rektorers förtida avgång vid ÅA, mycket i analysen håller jag med om. Det som jag däremot inte håller med om är analysen i slutet av vad universitetslagen år 2010 förde med sig.

Här talas om managementideal i företagsvärlden, som automatiskt skulle föra med sig en toppstyrning. Sådana ideal finns inte. Företag, såsom vilken som helst organisation, kan ledas på olika sätt. Stereotypiskt brukar man tala om Finlands "management by perkele" mot Sveriges diskuterande ledarstil. Men att automatiskt säga att företagsvärlden har en viss stil kan man inte.

Däremot kan man se en klar korrelation mellan ledningsstil och det ekonomiska resultat som företagen visar upp.  Företag med det som jag kallar organisk kollegialitet, där man inkluderar medarbetare I beslutsprocesser, förankrar beslut och ger medarbetare förtroende, klarar sig bra. Företag, där personalen känner sig motiverad och uppskattad, klarar sig genom svårigheter, då konjunkturer sviktar.

Företag som idkar toppstyrning har mycket svårt att klara sig, speciellt då det intellektuella arbetet är viktigt. Vårt nationella trauma Nokia var ett sådant - Nokia blev mycket toppstyrt, där ledningen inte tolererade dåliga nyheter och alternativ - ledningen omringade sig med "ja-sägare". Nokia gick nästan under - trots att information och viljan fanns där - men den utnyttjades inte.

Under 70 och 80-talet upplevde flygbranschen ett flertal dödliga krascher. Den största var KLM och PanAm kollisionen på Teneriffa med 583 dödsoffer. Den och många andra krascher berodde på en hierarkisk ledning där flygkaptenens beslut inte fick och vågades ifrågasättas - trots att styrman eller andra insåg att det höll på att gå illa. I USA utvecklas det som idag kallas "Crew Resource Management" (CRM), som går ut på att all information ombord som kan påverka flygningen, oberoende av vem i personalen som har den, skall framföras och kapten skall lyssna och använda den informationen i sitt beslutfattande. 

CRM tillämpas i praktiken i alla flygbolag idag, och är den största orsaken till att flygtrafiken idag uppvisar den säkerhet vi ser. CRM kunde till fördel tillämpas i alla organisationer.

Så om man skulle vilja tala om något managementideal som borde tillämpas, kunde man tala om på information baserad inkluderande beslutsfattande (CRM) som ideal. Då flygindustrin gick från toppstyrning till en inkluderande modell (CRM) undveks många krascher och döda. Jag är övertygad att vilken organisation som helst kunde undvika egna krascher genom att tillämpa samma.

Jerker Björkqvist, Åbo

Folkpartiet SFP

 

Samhället - det är vi. Vi behöver dricksvatten - istället för att alla bygger en egen brunn, bygger vi en gemensam brunn. Det blir lättare för oss alla. I Åbo kallas det Åbo vattenförsörjning. Vi vill ha elektricitet - istället för att driva våra egna dieselgeneratorer, skaffar vi elen gemensamt, och idag nästan fossilfritt via vind-, sol- och vattenkraft. Det har skett via Åbo Energi. Istället för att själva sy ihop våra sår, har vi gemensamt utbildat läkare som är mycket bättre på att sy ihop sår. Skolor är effektivare och bättre än hemundervisning. Listan på saker vi valt att skaffa tillsammans istället för enskilt är idag ganska lång.

För att hålla koll på alla dessa gemensamma intressen har vi val på kommande, där vi väljer våra representanter för att se till att det vi vill upprätthålla tillsammans är ändamålsenligt och fungerar.

Men det viktiga är ändå att samhället byggs av oss. En del säger att det är stadens ansvar - staden ska fixa det ena och det andra. Men ändå är ju staden vi, inte någon fjärran tredje aktör.

SFP står för Svenska folkpartiet. För mig betyder folkpartiet mycket; det innebär att alla ska delta i samhällsbygget på det sätt de bäst kan bidra. En del tränar ett fotbollslag, andra fungerar i föräldraföreningen i skolan, någon har seniorjumppa.

Och så kan man som politiker bidra genom att se till att det som man väljer att organisera gemensamt via skatter är ändamålsenligt och välfungerande. Det är inte fråga om makt, utan att med hög integritet ta ansvar för det gemensamt organiserade. Det är det SFP jag representerar.

Jerker Björkqvist, SFP, Åbo
Kandidat i kommun-och välfärdsområdesvalen
Publicerat i ÅU 28.3.2025

Om Entimmeståget

 Entimmeståget (Tunnin Juna) har diskuterats flitigt i olika forum senaste tiden. Frågan är ju - skall man skriva in i regeringsprogrammet en 3,7 miljarders satsning på en förnyad / uppdaterad tågförbindelse mellan Åbo och Helsingfors. Saken drivs nu av Tunnin Juna Oy, som ägs av staten och kommunerna Åbo, Esbo, Helsingfors, Salo, Lojo, Vihtis och Kyrkslätt. Styrelsen leds av DI, MBA Minna Forsström (tidigare på Fennovoima) och VD är DI Pekka Ottavainen (tidigare på STUK). VD:s årlön är mellan 120000 och 180000 (den noggrannheten är angetts).

När startade entimmeståget? 

Entimmeståget består av tre bitar

a) Åbo - Salo, existerande, grundförbättring

b) Salo-Esbo, idag 121 km, ny dragning via Lojo planerat till 95 km (26 km skillnad)

c) Esbo (esbo centrum)-Helsingfors, ingen större skillnad

Den bit som det ju nu är fråga om är byggandet av den nya Salo-Esbo-förbindelsen istället för att använda sig av existerande Salo-Karis-Esbo. Med 200 km/h förkortas restiden på detta avsnitt med 8 minuter. Om man kör 300 km/h förkortas restiden med 5 minuter. Och eftersom de andra avsnitten är de samma i båda fallen, påverkar de inte restiden.

Man har jämfört entimmeståget med byggande av en ny motorväg Åbo-Helsingfors. Motorvägen Åbo-Nummenkylä byggdes ny, medan Myllynkylä-Helsingfors byggdes redan 1952. Det är dock en enorm skillnad. Motorvägen tog bort trafik från den livsfarliga tidigare riksväg 1 Åbo-Helsingfors (jag vet, jag körde den själva många gånger, bl.a. vår nuvarande presidents tidigare fru dog i en olycka på den vägen), så motorvägen ökade trafiksäkerheten enormt. Detta har nog haft en stor samhällseffekt, som är svår att mäta i pengar. Dödfallen per år på nuvarande järnvägsförbindelse är väl när det gäller passagerare noll, så Tunnin Juna ändrar inte på detta.

Den andra skillnaden är att vägar leder man bort från tätorter, tåg leder man gärna genom tätorter. Tågförbindelsens målsättning är ju just den att mänskor skall lätt kunna använda tåget, utan förbindelsetrafik. Då möjliggörs lokaltrafik. Den nya förbindelsen Salo-Esbo ger inget sådant mervärde, t.om. "Lojo"-stationen är planerat 6 km från Lojo centrum. Största delen av tågsträckningen är bara transportsträcka. Förstås är det tänkt att få lokaltrafik Esbo-Lojo, och småningom blir området kring den banan ett lokalpendingsområdet till Helsingfors, då markområden planeras för boende kring tågbanan. Så Helsingforsregionen kommar vinna mycket på banan på sikt, Åbo marginellt.

I Europa finns det otaliga exempel på fungerande tågtrafik, just för att tåglinjerna går genom tätorter, vilken möjliggör enkelt användande av tågförbindelser. Tyskland fungerar mycket just såhär. 

Frankrike finns höghastighetståget TGV, som främst är en utmanare till flyget, för att du kommer från centrum till centrum mycket snabbare än med flyg. Men jag tror inte vi behöver ett TGV mellan Helsinfors och Åbo. I Italien finns ett utvecklat snabbhastighettågsystem, men bara för att få skillda dimensioner: Rom-Neapel trafikeras med 96 turer per dag, avgång med 6 minuters mellanrum, 45 miljoner passagerare per år. Åbo-Helsingfors planeras för dryga 2 miljoner passagerare per år. Det finns inte alltid råd att ta modell efter tågen i Europa. Med ett medelpris på kanske 20 euro, blir inkomster från persontrafiken 40 miljoner per år. Det borde vägas mot en investeringskostnad på 2 miljarder. 

Rom-Napoli får kanske inkomster 600 miljoner per år, vilket gör en investering på 3 miljarder i räls mycket möjlig.

https://op.europa.eu/webpub/eca/special-reports/high-speed-rail-19-2018/en/

"The quality of the assessment of real needs in the Member States is low, and the alternative solution of upgrading existing conventional lines is not often given due consideration, even though the savings achieved when this option is used can be significant. The decision to build high-speed lines is often based on political considerations, and cost-benefit analyses are not used generally as a tool to support cost-efficient decision-making."

Entimmeståg och femtonminutersladdning

Entimmeståget kan inte annat än förundra mig. Man efterlyser att beslutsfattande skall basera sig på kunskap och information. När det gäller entimmeståget har banverket år 2020 samt en skild ministerarbetsgrupp 2023 dömt projektet som olönsamt. Europeiska revisionsrätten har i en omfattande rapport från år 2018 utrett nyttan och lönsamheten i snabbtågsförbindelser inom Europa. I konklusionerna nämns att medlemsländerna borde bättre beakta lönsamhetsberäkningar, och konstaterar att snabbtågsinvesteringar ofta är mer politiska än baserade på ett riktigt behov. Behoven är ofta andra än restid, såsom turtäthet, nätförbindelse under tågresan och fortsatta förbindelsen från tågstationen. Entimmeståget är förstås mycket politiskt, där den politiska idealismen  målar upp en bild där Åbolands framtid är beroende av att vi kommer 8-20 minuter snabbare till Helsingfors. 

De tre stora banprojekten i Finland är projekterade till mer än 10 miljarder euro. En målsättning med banprojekt är att minska klimatavtrycket från transportsektorn. 

Hur skulle det vara om vi istället använde medel till att snabbt bygga upp laddningsnätverk för elbilar i Finland? Framför dörren står två stora förändringar; försäljningen av bilar med förbränningsmotorer upphör 2035 och det sker en snabb övergång till helt fossilfri elförsörjning via främst utbyggande  av vindkraft. En massiv satsning på laddningsinfrastruktur som möjliggör laddning av elbil på under 15 minuter på tillräckligt många ställen, kunde snabbt minska utsläppen inom transportsektorn, då det blir mycket mer praktiskt att använda sig av elbil. Elbilsstöd behövs också, så nuvarande förbränningsmotorbilpark skulle bytas ut snabbare. Åtgärder som dessa behövs om Finland skall uppnå koldioxidneutralitet år 2035.

Jerker Björkqvist, Åbo
Riksdagsvalskandidat, SFP

Man har jämfört entimmestågsbyggandet (läs

Vinstsyfte betyder slutet för Svenska gården

I Åbo underrättelser 12.10.2024 (med uppföljande insändare och artiklar) står att Svenska gården vill bli vinstdrivande. Förslaget är att göra det via en ändring i bolagsordningen så att aktiebolaget Svenska gårdens (SvG) syfte i huvudsak är att bereda vinst åt aktieägarna. Nuvarande bolagsordning anger att SvGs ändamål är att erbjuda samlings-och verksamhetsutrymmen till svenskspråkiga organisationer 

Denna förändring skulle vara katastrofal för SvG. I ett skulle hela SvG transformeras från att vara en organisation som erbjuder svenskspråkiga utrymmen till att bli ett rent investeringsbolag.  Ett vinstsyfte i SvG skulle förvandla bolaget så att det ursprungliga syftet medvetet eller omedvetet glöms bort.  Det skulle på sikt innebära slutet för det svenskspråkiga rummet i Åbos centrum. Det är en direkt en skymf mot de ursprungliga donatorerna. Målsättningen var inte att någon skulle bli rik på deras donation. 

Som motivering till förändringen anges att lagen säger att aktiebolag skall bereda vinst. Så är det inte, i aktiebolagslagen står det tydligt för aktiebolag "Syftet med bolagets verksamhet är att bereda vinst åt aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen", och nuvarande bolagsordning för Svenska gården föreskriver klart annat än att bereda vinst år aktieägarna. "De flera juridiska sakkunniga" som uttalat i saken tycks varken förstå sig på lagar eller bolagsordningar.

Som aktiv och gedigen föreningsmänska hoppas jag att denna ändring i bolagsordningen snabbt kan avstyras från agendan, så att vi även i fortsättningen har ett svenskt rum i Åbo.

Jerker Björkqvist, Åbo
Publicerat i Åbo Underrättelser 

Miljarder och sjunkna lyxkryssare

Den 19 augusti 2024 sjunker den 56 m långa lyxkryssaren Bayesian utanför staden Porticelli vid Siciliens norra kust. Vädret var hårt, och en teori är att en vattenpelare, en tornado till havs, skulle ha fått båten att kantra och sjunka. Kryssaren sjönk mycket snabbt (under 12 minuter), och det förvånar många som känner lyxkryssaren och dess egenskaper.

I samband med förlisningen förolyckas 7 personer, följande 6 personer vad gäster ombord

British tech entrepreneur Mike Lynch, once dubbed 'Britain's Bill Gates'
Lynch's 18-year-old daughter, Hannah
Morgan Stanley's chairman, Jonathan Bloomer
Judy Bloomer, wife of Morgan Stanley chairman
Chris Morvillo, a lawyer working for London-based law firm Clifford Chance
Neda Morvillo, an American jewellery designer and Chris' wife

Den sjunde förolyckade är en besättningsmedlem, kocken Recaldo Thomas.15 personer överlevde förlisningen, av dessa var 14 besättningsmän, den sista överlevande var Lynch's fru Angela Bacares.

Kryssningen med Bayesian gjordes för att fira att Lynch blivit frikänd från ett 12 år långt brottmål som härstammar från ett företagsköp år 2011.

År 2011 såldes Mike Lynch's företag Autonomy till Hewlett Packard för rekordsumman 11 miljarder dollar. Många frågade sig vad HP, ett hårdvaruföretag, skall göra med en mjukvaruföretag. HP:s mål var att föra HP in den nya eran  inom IT. Detta hände inte, och ett år senare skrev HP ner sitt ägarskap med 8.8 miljarder, dvs med 80%. 

Affären ansågs dålig redan från början. HP:s VD Léo Apotheker fick sparken bara veckor efter att beslutet om att köpa upp Autonomy gjorts, redan innan affären ens helt slutförts. New York Times beskrev affären i en kolumn som företagsvärldens sämsta affär. Apothekers efterträdare Meg Whitham gav Lynch sparken.

HP anklagade Lynch för att a fört fram fel information om Autonomy's ekonomi. Både FBI och UK's Serious Fraud Office öppnade utredningar. UK's Serious Fraud Office lade ner utredning 2015 i brist på bevis, men utredningen fortsatte inom rättsväsendet i Storbritannien. Autonomys tidigare CFO Sushovan Hussain fälldes för bedrägeri år 2018. Federala åklagare åtalade Lynch och Autonomys tidigare ekonomichef Stephen Chamberlain för bedrägeri.

De federala åtalen ledde till en 3-månader lång rättegång i San Fransisco som slutade i juni 2024. Men, juryn beslöt, efter bara två dagars överläggningar, att frikänna de åtalade Lynch och Chamberlain.

Stephen Chamberlain dog i en olycka där han under en löprunda blev påkörd av en bil i sin hemstad Cambridgeshire 17 augusti 2024, och dog på sjukhus den 20 augusti 2024. Den 19 augusti gick Bayesian under och tog med sig Mike Lynch, hans försvarsadvokat Chris Morvillo och Morgan-Stanley-bankiren Jonathan Bloomer. 

I praktiken raderades samtliga som vunnit eller bidragit till att ha vunnit rättegången två månader tidigare inom loppet av 2-3 dagar.

Är det ett sammanträffande? Varför dör alla som vunnit på affären inom 2-3 dagar? Varför dör nästan enbart passagerare när Bayesian sjunker? 

Namnet på lyxkryssaren Bayesian hänvisar till Bayesisk statistik, dvs. att behandla sannolikheter med a priori och  posteriori sannolikheter. Företagen Autonomy använde sig av bayesisk statistik för att få fram information ur dataflöden.

Vårdreform och ekonomisk logik

Vårdreformen plågar vårt politiska samhälle - det som skulle leda till likställd och effektiv vård håller på att bli ett system där kostnaderna skjuter okontrollerat i höjden. De folkvalda välfärdsområdenas fullmäktigen står handlöst och tittar på, för vilka faktiska verktyg har de att kontrollera kostnaderna?

Typiskt för alla reformer är att man anställer nya mänskor för att hantera reformen. I vårdreformssystemet måste ju grundverksamheten - vårdverksamheten - fortsätta. Det går inte att ta timeout i denna, utföra reformen, och fortsätta verksamheten. Så nya mänskor anställs, organisationer för den nya formatet byggs upp, och antagligen sker nyanställningar.  Snart har vi ett nytt system, med fler anställda, med antagligen ungefär samma arbete inom vården som fortfarande utförs. Ofta med lite lägre verkningsgrad, för de som utför vårdjobbet måste dessutom förstås sig på en mängd ny administration och system. 

Välfärdsområdenas totala statsfinansiering uppgår 2023 till 22,5 miljarder euro, men nu beräknas att kostnaderna överskrider finansieringen med 1,3 miljarder euro. Det talas om starkt behov av att spara, alla välfärdsområden uppmanas spara på kostnader. Samtidigt ropas det högt över att det behövs ny vårdpersonal för att trygga en skälig vård. Spara gör man nog bara genom att minska på personalen, så här går målsättning bjärt isär.  

Så om vi på riktigt vill ha vårdsektorn på fötter igen krävs något helt nytt och annorlunda tänk i saken. Vi har på sätt och vis en kris och i krissituationer finns det alltid någon aktör som ser till att vinna på krisen. Den i Finland etablerade mekanismen att 1) staten utbildar läkare och vårdpersonal 2) dessa anställs av privata vårdaktörer 3) vårdaktörerna säljer extraresurser till den offentliga sektorn med god marginal borde fås bort. Regleringen av vårdsektorn borde ändras så att det inte är möjligt att utnyttja krissituationer till att ta hem vinster.  Systemet med ett två parallella system, det offentliga och det privata, som utför samma samhällsuppdrag borde fås bort.

God strategi / dålig strategi

 I  boken Good Strategy/Bad strategy tar UCLA professorn Richard Rumelt upp vad som gör strategier goda / dåliga. 

En god strategi skall innehålla: Koherens, koordinerade handlingar, avsiktsförklaringar (policy), och  nödvändiga resursers. En god strategi skall basera sig på att ha känt igen utmaningarna i  verksamheten. 

Nya styrkor kommer via nya infallsvinklar på det man gör.

Typiskt för en dålig strategi är:

• Fluff - Gibberish, använder sig av fina ord för att skapa en illusion av tänkande på hög nivå.
• Brist på att möta utmaningar - utmaningarna är inte hittade eller definierade. Utan att känna utmaningarna kan man inte evaluera strategin som skall hantera dem
• Man misstar målsättningar som strategi. Många dåliga strategier är bara önskningar, istället för handlingar runt hinder.
• Dåliga strategiska målsättningar. En strategisk målsättning sätts upp av en ledare som ett medel mot ett mål. Strategiska målsättningar är dåliga om de inte hanterar utmaningar eller är opraktiska.

De flesta organisationer har strategitexter som är typiska för en dåligt strategi. Men det finns undantag, t.ex. Nvidia gjorde en mycket effektiv enkel strategi, efter de analysera varför de låg på efterkälken jämfört med konkurrenter: Policy: lansera grafikkort varje 6 mån, de skapa team som koherent hanterade de utmaningar som kom emot. Resultat syns i börskursen - kursen har gått up 28000 % (dvs 280 gånger ökning!) på 10 år.

Att omförhandla elavtal är en viljefråga

 I ÅU 4.8.2023 finns ett reportage från en av de åbobor som valde att teckna avtal enligt Åbo Energis fast pris för 2 år hösten 2022. Kilowattimmepriset är högt i detta avtal, men ännu värre är uppsägningsvillkoren, som ju säger att kostnaden för att säga upp avtalet är att kunden då måste betala enligt uppskattad elanvändning för resterande avtalspperiod. Typiska uppsägningsvillkor för liknande avtal har varit en avgift på 50 eller 200 euro, beroende på mängden el man använder. För ett småhus på 20000 kWh årlig elanvändning, blir avgiften över 5000 euro, om säger upp avtalet med Åbo Energi ett år i förtid.

Men det värsta i historien är att Åbo Energi upprepade gånger i media har repeterat samma historia – det att uppdatera avtalsvillkoren inte är en viljefråga. Men det är just det det är. Vilka avtalspartner som helst har rätt att omförhandla avtalsvillkoren, om bägge parter är överens. Så om Åbo Energi skulle välja att bistå sina kunder genom att erbjuda ett nytt elpris, som nu dryga 11 c/kWh, eller erbjuda nya uppsägningsvillkor, tror jag nog den andra avtalspartnern, skulle gå med på förändringen.

Åbo Energi meddelar i samma reportage att de inte skall behöva sälja el på förlust. Det jobbiga i detta är att det var ju Åbo Energi som själv upphandlade den el de nu säljer vidare till kunderna till urusla villkor. Hela risken med eluppköp under hösten 2022 överfördes direkt till kunderna. Och ändå är idén med att ha Åbo Energi som ett stadsägt bolag att det hanterar risker och elupphandling på ett sätt som gagnar åboborna. Nu blev detta inte alls av, så man frågar sig hur det är med kompetensen i Åbo Energi?

Men de folkvalda politiker som sitter i Åbo Energis styrelse har fortfarande en möjlighet att föra fram vad som är Åbo Energis riktiga vilja i denna fråga. I Vasa såg politikerna till att stadens energibolag kom emot de som hade hamnat mest i kläm. Detta fast bolaget gick lite back, men på sikt är det viktigare att det finns förtroende för våra stadsägda bolag, att de verkligen verkar i åbobornas intresse.

Jerker Björkqvist, SFP, Åbo

Publicerat i ÅU

Arctic sea - vapentransporter över Östersjön

 Den 24 juli 2009 kapades fraktfartyget Arctic Sea mellan Ölands norra spets och Gotland. Fartyget var på väg med virkeslast från Jakobstad till Bejaja i Algeriet. Fartyget kapades av en grupp på 8-10 personer som tog sig ombord, misshandlade besättningen och tog över fartyget. 

År 2009 var det redan regel på att fraktfartyg skall vara utrustade med AIS-transponder. AIS (Automatic Identification System) är ett system som regelbundet skickar ut fartygets GPS-position över VHF-systemet. År 2009 fanns också nättjänsten marinetraffic.com, ett system som tar emot AIS-meddelanden som frivilliga tar emot via AIS-mottagare, och förmedlar dessa vidare via Internet. Marinetraffic.com används för att försöka spåra vad som hände med Arctic Sea efter kapningen.

AIS-transpondern hade klart slagits av efter kapningen, för Arctic Sea försvann från marinetraffic.com-spårningstjänsten.  Fartyget dök temporärt upp på tjänsten med position i Engelska kanalen, med sista meddelande 30 juli 2009. Man måste dock komma ihåg att tjänsten marinetraffic.com inte är pålitligt, vem som helst kunde mata in position för vilket som helst fartyg vid den tiden, så att det såg ut som att ett fartyg var på en viss position.

Fartyget ägdes av Arctic Sea Ltd på Malta, som i sin tur är ett dotterbolag till Oy Solchart Management AB. Solchart hade som styrelseordförande Victor Matveev. Senare har det också kommit fram att Solchart var del av Mobilim-koncernen, som är registrerad på Jungfruöarna, som var typisk för bolag som skapats av Panama-baserade Mossack Fonseca (jfr "Panamapapprena"). Målsättningen för bolag registrerade via Mossack Fonseca var i regel att undvika skatt genom olika ägararrangemang. Så fast ägaren Solchart var finsk, är nog kopplingen till Finland närmast att utnyttja Finland som neutralt land.

Ryssland är snart inkopplad i händelserna, och Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev beodrar ryska flottan att söka upp fartyget. Ryska flottan hittar den 17 augusti fartyget utanför Kap Verde-öarna, som ligger långt söderut, ca 2500 km, utanför den rutt som skulle ha gått till Algeriet. I operationen ingår både fartyg och luftfarkoster, och kaparna, Estniska och Lettiska medborgare, men etniskt ryska män tas tillfånga och skickas till Moskva för rättegång.

I Finland utreds kapningen av finska polisen, men finska polisen får mycket begränsad tillgång till information, så utredningen framskrider inte. Det är väldigt svårt att få något grepp om motivet. Vilket intresse skulle det finnas att kapa en virkeslast värd 1,3 miljoner euro, och begära en lösensumma på 1,5 miljoner euro på fartyg och besättning?

Men ännu konstigare är det att Ryska flottan skulle ge sig ut på jakt efter ett Malta-registrerat vanligt fraktfartyg med virkeslast på väg till Algeriet. En militäroperation långt utanför normalt normalt område är nog motiverad av mer än virkeslast.

Det som ter sig naturligt är att det ombord finns vapenlast. Det talas om missiler, flygförsvarsvapen. Det kan förstås vara en normal vapentransport, men det talas också om att det kan vara fråga om att personer inom den ryska säkherhetstjänsten FSB har försökt smuggla ut vapen förbi de normala kanalerna. 

Och hur fungerar då vapentransporter? Vapen köp och säljs i världen, och handelsvaran vapen måste förstås såsom alla produkter levereras från säljaren till köparen. Också Finland exporterar vapen. Det är inte så enkelt att hitta information om detta. Det finns inga speciella farkoster för vapentransport, utan vapen transporteras sannolikt som vanlig frakt ombord på fartyg. Det som dock gärna hålls hemligt är informationen om lasten. 

Ett fraktfartyg med vapen är förstås ett lockande byte för pirater. Vapen har stort värde på den svarta marknaden, så det finns ett stort intresse av att göra vapentransporter svåra att kapa. Ett sätt är att hemlighålla rutten och destinationen så långt det går. Har man en gång kommit ut på öppet hav, krävs det redan resurser för att lyckas överta ett fartyg. 

Det lönar sig också att stuva lasten på ett sätt så det blir svårt, eller nästa omöjligt, att plocka ut den värdefulla lasten. Att lasta t.ex. stora mängder virke så att det täcker den last man vill skydda är säkert effektivt. I praktiken blir det då mycket svårt att lossa det man är ute efter utan ordentliga hamnfaciliteter. Och går man in i en hamn så finns det mycket tid att lokalisera och åtgärda kapningen.

Att använda tunga föremål i lasten är något som man sett tidigare. År 2011 stoppade tullen fartyget "Thor Liberty" i hamnen i Kotka, som i lasten hade 69 Patriot-missiler och 150 ton sprängämnen på väg från Tyskland till Syd-Korea. Missilerna lastades i hamn i Tyskland, i Kotka lastades tung kätting, som antagligen lades ovanpå patriot-missilerna, vilket försvårade en möjligt kapning. Kätting exporteras knappast normalt från Finland till Syd-Korea, med en mycket större stålindustri än i Finland. Att historien med Thor Liberty kom fram berodde på att fartyget råkade ut för hård storm utanför Utö, fick assistans av finsk lots och sökte nödankring vid Nötö i den Åboländska skärgården. 

Hur var det då med Arctic Sea? Före Arctic Sea lastade trävirke i Jakobstad, hade fartyget varit på servicearbeten i den ryska enklaven Kalingrad. Fartyget befann sig 3 veckor i Kalingrad före avfärden mot Jakobstad. Så mycket möjligt är att fartyget förbereddes för en smuggling av missiler i Kalingrad, lastades med missiler eller andra vapen och åkte via Jakobstad för att få lasten av virke.

Men bevis på vad som var sanning har inte ännu kommit fram, och fortsättningsvis kan man spekulera vad som egentligen hände. 

Några källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/M/S_Arctic_Sea

https://svenska.yle.fi/a/7-10025195

https://yle.fi/aihe/artikkeli/2016/10/06/panaman-paperit-ja-kaapattu-laiva

https://www.theguardian.com/world/2009/sep/24/arctic-sea-russia-pirates

https://www.iltalehti.fi/uutiset/a/2015120720793520

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8290190.stm

 

Köldknäppar och elpriser

 Idag (5 jan 2024) får vi uppleva historiens högsta börselpriser, som når över 2e/kWh. Samtidigt har vi i Sverige toppriser som är en fjärdedel, och nere i Danmark ca 10 cent/kWh, och område Tromsö i Norge på ca 7 cent/kWh.

Orsaken att priset är mycket högre i Finland är att prisbildningsmodellen är sådan på börsen att prisutjämning mellan elområden sker endast då överföringskapacitet mellan områden är tillräcklig. För tillfället importerar vi ca 1/5 av den el vi använder, överföringskapaciteten mellan områdena är inte tillräcklig.

Att producera el blir inte märkbart dyrare bara för att det är kallt. Så i praktiken gör elproducenter stora vinster om de lyckas kanalisera sin elproduktion till börsel dagar som denna. Totalt handlas ca 200 000 MWh på elbörsen dessa dagar, t.ex. kan vi räkna ut att elbolag i Finland idag säljer 179 000 MWh el för ett totalpris på 163 M€ (enligt data från nordpoolgroup.com). För samma elmängd kan man uppskatta produktionskostnaderna till dryga 7M€, vilken betyder en vinst på 156 M€. Som jämförelse såldes 19 december 185 000 MWh för priset 3.3 M€.

Elektrifieringen av samhället gör att vi har en mycket mindre energibuffert än tidigare. I ett oljeuppvärmt hus var bufferten lika stor som oljetanken, många kunde klara hela vinterns värmeenergibehov med en påfyllning. Det spelade ingen roll om det råkade vara -30 grader en stund, priset för uppvärmning var samma per använd värmemängd.

Idag sköts uppvärmningen ofta med värmepumpar. Värmepumpar dimensioneras ofta för små, för logiken är att de få dagar som man behöver extra värme, använder man direktel som tillägg. Det gör att det behövs exponentiellt mer elenergi kalla dagar.

Logiken med börsel är att marknaden skall jämna ut energitopparna. I praktiken fungerar det inte, då man i sina hus inte helt kan sluta värma bara för att det blir kallt ute. Så de normala annars fungerande marknadskrafterna ger dåliga resultat.

Elektrifiering skall vi hursomhelst gå mot, det är det snabbaste sättet mot fossilfritt samhälle. Men det behövs nya marknadsmekanismer och ny teknik för energilagring, så vi i framtiden kan njuta av stugvärmen också de kallaste dagarna.

Jerker Björkqvist, Åbo

Publicerad i Åbo Underrättelser 6.1.2024

Att föra kampanj i riksdagsval

 En oktoberdag lovade jag, efter några påringningar och betänketid, att ställa upp i riksdagsvalet 2023 för SFP i Egentliga Finland. Min ambitioner var vid det skedet inte så stora. Men jag gick in processen med idén att "alltid kan man lära sig någonting". Och lärt mig har jag. Mycket.

Bland de första att tänka på var vad som mitt huvudtema skulle vara.  Jag har i flera repriser fått feedback på att jag förstår det stora hela, och kan sätta saker i kontext på ett bra sätt. Men det är inte något som är fungerar som tema. Jag tänkte tidigt på iden "en teknisk lösning", "tekninen ratkaisu", som kopplar till det att det skulle vara mera fråga om bilden av ren analytisk förmåga än uppmålade av teman som "billigare bensin", "bättre vård" eller "skydda miljön". Småningom började det gå mot energi, och speciellt ny energi, som anspelar på Finlands starka utbyggnad av vindkraft, samtidigt som vi hade det som kallades energikris under hösten. Jag säger "kallades energikris", därför att det nog inte direkt fanns någon energikris, utan närmast en energimarknad som var utanför sitt normaltillstånd och gav upphov till prisbildning som var samtidigt absurd, samtidigt gav möjlighet till starka aktörer att göra ordentligt med pengar.

Jag var inte den enda med temat ny energi. Från centern i egentliga Finland hade Jani Kurvinen nästan samma slogan, och från Nyland hade SFP:arna Heidi Himmanen och Kristian Rehnström ganska liknande.

Temat energi passade egentligen utmärkt bra, för i mitt daglig arbete är jag engagerade i detta. ÅA utvecklar DI-utbildningen i Vasa, och en profil "Energi+IT" är under arbete, där energiteknik och informationsteknologi kombineras. Våra forskningsprojekt siktar sedan en tid på den gröna omställningen där företag redan är på god väg mot koldioxidneutrailitet i sin egen verksamhet. Jag har följd med detta i flera år, och kan nog påstå mig vara ganska kunnig på området. 

Kampanj

I val skall man driva kampanj. Från början sa jag att jag inte är någon kampanjmänska, att stå i gathörn och vifta med flaggor är inte riktigt vad jag trivs med. Utan kampanj blir det inte mycket röster. Så hur skall man då göra? Till näst kommer en lista av kampanjaktiviteter och hur jag gjort med dem:

SoMe

Jag är inte en SoMe mänska, jag har i princip hållit mig till LinkedIn. Men budet var att "utan SoMe" blir det till ingenting, så jag aktiverade mitt Facebook-konto på i Februari, och gick från 0 till dryga 500 vänner på ett par veckor och sakta ökning efter de. Kampanjen där var i huvudsak att skicka ut sakliga faktarutor med anknytning till energi. Bilder på mig själv tror jag inte jag satt en enda, fast det å andra sidan ofta är det viktiga. 

Men störst genomslagskraft fick jag dock på LinkedIn, där jag snabbt en kväll gjorde en graf som visade nivån på vindkraftsplaner inom Finland. Den har tillsvidare visats 43900 gånger på LinkedIn. Nummer två på den listan är 5 månader gammal, då jag meddelade att jag ställer upp, med 10000 visningar.

Google video reklam

Tillsammans med Markus Blomquist funderade vi en kväll att SFP lockar nog över språkgränsen. I Egentliga Finland går SFP-kampen i huvudsak ut på att internt konkurrera om de trogna SFP-rösterna. Vi tänkte experimentera med att göra video-reklam på Youtube. Vi satt en söndag och komponerade ihop. 5 sekunder video tar minst 5 timmar att göra. Mina betalda reklamvideor har nu visats 515000 gånger på Google videonätverk i hela Egentliga Finland. Få se om det har någon effekt.

Vägreklam

Jag tänkte i början ha vägreklamskyltar och beställde ett antal. Men genast då skyltar började sättas upp den 2 mars 2023 insåg jag att mina skyltar inte kommer att ha någon större slagkraft. Och jag tyckte heller inte att jag egentligen ville bidra till nedskräpningen av vägarna. Det skall bli skönt att återgå att titta på omgivningen och naturen istället för brokiga och skrynkliga skyltar längs vägarna. Så det blev inte mycket av det.

Tidningsreklam

Köpt tidningsreklam hade jag egentligen tänkt satsa på, men ned tanke på kostnader, och möjligheten till "nya röster", så ändrade jag i något skede planerna. I huvudsak är det här samma SFP-röster man konkurrerar om. Men "seriösheten" i kandidaturen värderas nog av hur mycket pengar man verkar sätta i sin kampanj.

Kampanjevenemang

Kampanjevenemang har alla kandidater ordnat några eller flera antal. Jag fick idén i något skede att ordna energirundan, dvs åka runt och berätta om vad som händer med energi i Finland samt bjuda in en lokal person och berätta om solpanelslösningar i praktiken. Det blev inte riktigt någon publiksuccé, även om själva sakinnehållet blev en bra story, och åtminstone jag lärde mig en hel del. Men värdet i dessa kampanjevenemang är nog kanske främst att lyckas dels marknadsföra det på förhand, och post utvalda bilder efteråt. 

Valstuga och utekampanjer

Det ordnades en hel del utekampanjer där vi kandidater kunde stå och och dela ut det krääsä som man skaffat.  Diskussionerna var OK, men mycket diskussioner blev det med sådana man redan kände, hur mycket förändring där skapas vet jag inte. Utekampanjernas demografi motsvarar nog inte väljardemografin, men intressant är det många gånger.

Bussreklam och busshållsplatsreklam

SFP har antagligen satsat i förhållande till potentiella kandidater mest på bussreklam i Egentliga Finland. Jag valde att vara sparsam med detta.

CPM

Jag har också lärt mig mått på synlighet som media erbjuder. CPM står för Cost Per Mille, dvs kostnad för tusen visningar. Många finska media har en CPM på kring 20 euro. Digitala plattformar som Google video och Instagram kan ha priset 2-4 euro CPM.  

Valresultat

SFPs i Egentliga Finlands valvaka hölls på Kåren i Åbo. Kvällen gick framåt, första resultatet då förhandsrösterna var räknade visade på att SFP tappar sitt mandat i Egentliga Finland, men ganska snabbt uppdaterades detta till att det hölls kvar, såsom hela kvällen. Sittande Sandra Bergqvist blev invald med övertygande siffror. Själv fick jag slutligen 321 röster, vilket var någorlunda hyfsat.

 

 

 

 

 

 

Entimmeståg och femtonminutersladdning

 

Entimmeståget kan inte annat än förundra mig. Man efterlyser att beslutsfattande skall basera sig på kunskap och information. När det gäller entimmeståget har banverket år 2020 samt en skild ministeriearbetsgrupp 2023 dömt projektet som olönsamt. Europeiska revisionsrätten har i en omfattande rapport från år 2018 utrett nyttan och lönsamheten i snabbtågsförbindelser inom Europa. I konklusionerna nämns att medlemsländerna borde bättre beakta lönsamhetsberäkningar, och konstaterar att snabbtågsinvesteringar ofta är mer politiska än baserade på ett riktigt behov. Behoven är ofta andra än restid, såsom turtäthet, nätförbindelse under tågresan och fortsatta förbindelsen från tågstationen. Entimmeståget är förstås mycket politiskt, där den politiska idealismen målar upp en bild där Åbolands framtid är beroende av att vi kommer 8-20 minuter snabbare till Helsingfors.

De tre stora banprojekten i Finland är projekterade till mer än 10 miljarder euro. En målsättning med banprojekt är att minska klimatavtrycket från transportsektorn.

Hur skulle det vara om vi i stället använde medel till att snabbt bygga upp laddningsnätverk för elbilar i Finland? Framför dörren står två stora förändringar; försäljningen av bilar med förbränningsmotorer upphör 2035 och det sker en snabb övergång till helt fossilfri elförsörjning via främst utbyggande av vindkraft. En massiv satsning på laddningsinfrastruktur som möjliggör laddning av elbil på under 15 minuter på tillräckligt många ställen, kunde snabbt minska utsläppen inom transportsektorn, då det blir mycket mer praktiskt att använda sig av elbil. Elbilsstöd behövs också, så nuvarande förbränningsmotorbilpark skulle bytas ut snabbare. Åtgärder som dessa behövs om Finland skall uppnå koldioxidneutralitet år 2035.

Jerker Björkqvist, Åbo
Riksdagsvalskandidat, SFP

Publicerad i Åbo Underrättelser 4.3.2023

ChatGPT och undervisning

De senaste veckorna har man diskuterat en hel del om artificiell intelligens (AI), speciellt då systemet ChatGPT. ChatGPT har visat sig ge kvalificerade svar på olika frågeställningar och det har diskuterats hur man skall undvika att systemet används för att svara på prov- och tentsvar i undervisningen.

Själv har jag förstås provat på ChatGPT Systemet ger utmärkta, men helt generella, svar på olika frågeställningar, sådant man skulle få fram med en tids surfande på Wikipedia och motsvarande källor på Internet. Språket är förstås korrekt, eftersom man använder sig av redan existerande satsuppbyggningar. Det kan tyckas att systemet skapar mycket goda texter, som väl kunde användas som provsvar eller som svar på frågor. Systemet är alldeles utmärkt på att ge kända svar på kända frågor.

Men ChatGPT och är ändå bara en maskin i form av algoritmer i en dator. En maskin är konstruerad av en mänska ett uppnå ett visst syfte. Maskiner har ingen egen målsättning, och har inget behov av att skapa något annat värde än det som den mänska som konstruerade maskinen ursprungligen avsåg. Systemet förstår inte kontext, förstås inte humor och sarkasm, förstår inte signaler som är icke-verbala och kan inte interagera fysiskt.

Det som vår utbildning skall bidra till är just det som ChatGPT är svagt på. Vi skall utbilda till att förstå kontext, kunna tolka svaga signaler, förstå sig på helheter, kunna bygga nya sätt att tänka och kombinera lösningar på sätt vi inte tidigare gjort. Om ChatGPT kan ersätt någon utbildning, så är det nog inte så stort värde i den utbildningen.  Vår utbildning skall ge kapacitet att ge nya svar på framtida okända frågor. 

Jag vill att Finland satsar på gedigen handledd utbildning, av goda, motiverade och inspirerande lärare. Vi kan digitalisera mycket, ChatGPT är en digitalisering av informationssökningsprocessen och ett utmärkt hjälpmedel, men lärandeprocessen varken kan eller skall digitaliseras.

Jerker Björkqvist
Riksdagsvalskandidat (SFP)

Publicerad i ÅU 31.2.2023

Använd förnybar energi lokalt

In Finland investeras det nu stort i förnybar energi, och snabbast går det framåt med vindkraft. Enligt Suomen Tuulivoimayhdistys finns det idag 5677 MW installerad vindkraft och total planerade projekt finns det 65945 MW (en effekt motsvarande 41 st Olkiluoto 3!).  I december 2022 utgjorde vindkraften 18% av den total genererade energin i Finland. Om installationerna av vindkraft går enligt dessa ambitiösa planer kommer vi snart att ha betydligt mer energiproduktion än vi i Finland behöver. Trots att vi pratar om energikris idag, kommer framtiden att se mycket annorlunda ut. Frågan är då vad vi gör med denna stora energikapacitet. El kan relativt lätt omvandlas till vätgas, som både kan lagras och skickas vidare via rörledning. Det finns bl.a. planer på vätgasexport till bl.a. Tyskland.

Men jag tror inte vätgasexport eller annan energiexport är det vi borde göra. Vi borde istället noga se över hur vi använder den energi som produceras i Finland. Vi borde se till att vi använder energi i Finland till en värdeökning som sker inom landet. Energin borde användas här för att öka förädlingsvärdet, t.ex. genom tillverkning av koldioxidfritt stål, syntesbränslen, eller inom tillverkande industrin, där vi plötsligt har möjlighet att tillverka energiintensiva produkter på ett helt annat sätt än tidigare. Eftersom energin är helt förnybar, så är det ingen miljöbelastning, snarare kunde man räkna det som kolsänkor, eftersom produktion i Finland potentiellt tar över koldioxidtung produktion. 

Det behövs i Finland både en strategi för att se till att energin används lokalt för värdeökning, mekanismer som möjliggör och lockar investeringar till Finland, samt en stark satsning på forskning, utveckling och utbildning så att vi har den tekniska kunskapen att förverkliga den gröna produktionen vi har möjlighet till. 

Jerker Björkqvist, TkD 

Åbo

Publicerad i HBL 3.2.2023

Pörssihinta ei sanele sähkön hintaa

 Turku Energian toimitusjohtaja Timo Honkanen kertoo TS 3.1.2023 että sähkön hinta määräytyy pörssihinnan mukaan. Ja totta on, että se sähkö, mikä myydään Nordpool pörssissä tietysti määräytyy sen markkinapaikan mukaan. Mutta eihän se ole ainoa markkinapaikka sähkölle. Sähköä voi hankkia monella tavalla, sen voi tuottaa itse, sen voi hankkia pitkäaikaisilla kahdenvälisillä sopimuksella tuottajan kanssa, sen voi hankkia futuurimarkkinoilta.   Muun muassa energiayhtiö Fortum on ”kärsinyt” siitä, että se on aikoinaan myynyt omaa sähkötuotantokapasiteettia futuurimarkkinoilla selvästi nykyistä markkinatilannetta halvemmalla, eli markkinoilta saatava Windfall-voitto ei ole täysin voitu hyödyntää. Ja Windfall-tuottohan otetaan loppupelissä asiakkaista.

Sähkön tuottajahinta on riippuen tuotantomuodosta, mutta esimerkiksi nykytekniikalla tuotettu tuulivoima on tuotantohinnaltaan 2,5-5 c/kWh. Kallein taitaa olla fossiilisilla polttoaineella toimiva yhdistetty sähkö-ja-lämpölaitos noin 10-15 c/kWh, mutta Suomessa ainoastaan 14% sähköstä tuotettiin fossiilisella polttoaineella, joten sen vaikutus sähkön tuotantokeskihintaan ei ole kummoinen. Ei käytännössä tuottajahinta sähkölle lienee noin 4-6 c/kWh, kuluttajan maksama tätä korkeampi hinta menee marginaalina jonkun toimijan taskuun voittona. Eikä se ole toisaalta yllätys, yrityksen tavoitteena on aina tehdä vallitsevassa markkinatilanteessa voittoa.

Joten luen Turku energian kirjoituksen niin, että viesti on että hyötyjä ei ole Turku energia, vaan Turku Energialla ei ole muuta mahdollisuutta kuin reagoida jo tapahtuneen markkinatilanteen muutokseen siirtämällä markkinahinnat asiakkaiden maksettavaksi.

Kysymys on sitten olisiko voinut toimia toisin? Olisiko pystynyt hyvällä riskienhallinnalla varmistaa, että Turkulaisilla olisi omistamallaan energialaitoksen kautta edelleen käytettävissä sähköenergiaa ilman ylisuuria hintamarginaaleja?  Olisiko omistukset tuulivoimayhtiössä ja vesivoimayhtiöissä paremmin käyttää varmistaakseen omistajille kohtuuhintaista sähköenergiaa?  Näen kyllä että mahdollisuuksia olisi.

Viime vuosi on ollut kaikille alueelliselle sähköyhtiölle hankala, ja moni ei ole pystynyt suorittamaan perustehtäväänsä – toimittamaan sähköenergia omistajilleen järkevään hintaan. Valitettavasti näyttää siltä että sähkömarkkinat tarvitsee lisää regulaatiota, jotta häiriöitä energiamarkkinoilla ei luo rahastusmahdollisuuksia, jossa kärsijä melkein aina on pienet toimijat, kuten kotitaloudet Turussa.

Jerker Björkqvist, TkT
Eduskuntavaalidehdokas (RKP)

Julkaistu TS 12.1.2023

Vad är rätt pris på el?

Många hushåll har under hösten fått välja mellan pest och kolera på elmarknaden. Antingen 24 månaders bindande elavtal till högt pris eller börspris med toppriser på över 60 c/kWh. Frågan är vad "rätt" pris på el är?

Finansbolaget Lazard publicerar kontinuerligt det som kallas LCOE-Levelized Cost of Energy, översatt livstidskostnad för energi. LCOE inkluderar investering, drift och nedmontering. Idag är de billigaste energiformerna vind, sol och vattenkraft, där alla rör sig på en livstidskostnad mellan 3-6 cent / kWh.  Det fina idag är att de billigaste energiformerna faktiskt samtidigt är fossilfria. Kärnkraft är i princip också billig, men inkluderar man all livstidskostnad, inklusive uppbyggnad, drift, nedmontering och slutförvaring av bränsle, är priset betydligt större än för vind-, sol- och vattenkraft.

Vi har i Norden levt med elenergipriset som har stundtals legat i par med produktionspriset. Detta beror på att vi i Norden faktiskt har minskat vår energianvändning och det har funnits ett överskott på el på marknaden. Det i sin tur ledde till att investeringar i ny elproduktion var för låg under flera år. Rysslands terrorkring i Ukraina gjorde det med ens klart att vi inte riktigt skött vår elförsörjningsberedskap. När samtidigt globala råvaruhandlare utnyttjat energikrisen  genom att köpa upp framtida elproduktion (läs elfuturer för nuvarande vinter), för att sälja dem dyrt tillbaka till bland annat oss finländare så har det alltså bara funnits elavtal med enorma marginaler alternativt elbörspriset till salu för elkunder. 

Men vi kommer att återgå till en elmarknad, där priset hos slutkunderna är något högre än produktionskostnaderna. Det var visst svenska kraftnät som uppskattade att detta pris är 5-6 c / kWh, vilket väl överensstämmer med LCOE-siffrorna. Men det behövs reglering på elmarknaden så att energiförsörjningen blir rättvis. Det är inte rätt att skattemedel skall användas för att få någon nivå av rättvisa på marknaden, såsom med energistöden staten nu delar ut.

Med nuvarande investeringstakt i vindkraft så har vi faktiskt en enorm potential till en framtid där energi är förmånlig samtidigt som den är klimatneutral. Initiativet till storsatsningen på fossilfritt stål i Ingå är ett bevisen på potentialen. Vi skall se till att Finland utnyttjar denna potential.

Jerker Björkqvist
Riksdagsvalskandidat (SFP)

Högt elpris trots blåsigt väder

Jarl Ahlbeck undrar I ÅU 22.12 varför energipriserna på elbörsen är samma höga trots högre elproduktion än elkonsumtion i Finland. Orsaken är helt enkelt prissättningalgoritmerna på den nordiska elbörsen Nordpool. Transportkapaciteten av el mellan de olika prisområdena på den nordiska energibörsen är begränsad. Om transportkapaciteten inte utnyttjas till fullt har de olika områdena samma pris, för de hör då i princip till samma prisområde. Men om begränsning av transportkapaciteten uppnås, får områdena olika pris.

Så i fallet som Ahlbeck hänvisade till, så kunde all el på det finska området säljas till svenskt pris, och då blev priset enligt det området. Om däremot vårt elöverskott i Finland skulle ha varit betydligt större, skulle allt vårt överskott inte ha kunnat transporteras till Sverige, och då skulle prisbildningen blivit enligt finska marknaden.

Algoritmen som räknar ut priset på elbörserna heter EUPHEMIA (EU+Pan-european Hybrid Electricity Market Integration Algorithm) och är publicerad på nätet. Det är samtidigt kanske ett problem, skickliga aktörer på marknaden kan utnyttja kunskapen om algoritmen för att själv ge sådana bud på elmarknaden som optimerar egen vinst.

EUPHEMIA består av en kombination av budgivningssystem på inköp och försäljning av el, information om transportkapacitet mellan prisområden, en central optimeringsalgoritm, och ett antal regler om vad som är möjligt på den integrerade elmarknaden. Det blir rätt komplext, och det leder lätt till att den enskilda elkonsumentens intressen inte alls beaktas. Elmarknaden är en nationell angelägenhet, och måste i framtiden regleras bättre.

Jerker Björkqvist, Tkd

Riksdagsvalskandidat

Om att arbeta vid ett universitet

 Jag har arbetat vid ett universitet redan ganska många år, och det går inte en vecka utan att jag funderar på varför jag jobbar vid ett universitet. Gång på gång måste jag övertyga mig själv att det här är rätt sak att göra. När jag någon gång i tiden valde att börja vid universitet, tyckte jag att om jag har en möjligt att bidra till att våra unga får möjlighet att utbilda sig så att de själva får utnyttja sina förmågor och därmed bidra till vårt samhällens konkurrenskraft, så är det rätt sak att göra.

Universitetens kärnuppgift är utbildning och forskning, så säger vår lagstiftning. Dessutom skall vi vara bidra till samhällsdebatten och utvecklingen. För detta ändamål finansierar undervisningsministeriet verksamheten. Min mantra har varit att alla anställda, oberoende om man fungerar i lärarrollen, forskarrollen eller stödfunktionsrollen, skall vara ytterst medveten om varför universiteten finns till, och bidra till detta.

De som i slutändan finansierar vår verksamhet, är skattebetalarna Skattebetalarna, dvs du och jag, är generellt mycket måna över att utbildning fungerar bra. Vi är måna och stolta över att grundskolan ger våra barn kunskaper och färdigheter, och förstår vanligtvis mycket bra att det är samhället som ordnar skolgången. När det gäller universitet är bilden hur det organiseras för skattebetalare otydligare, men medvetenheten om att det är skattepengar som används är fortfarande stor. Kraven är de samma, universiteten skall bidra till att de unga får bra utbildning, och att universitetens verksamhet gagnar samhället.

Ett universitet är en kunskapsorganisation. Men vi är inte den enda. Det finns mjukvaruföretag, planeringsbyråer, reklambyråer och många fler, där mervärdet kommer via intellektuellt arbete, det som i huvudsak vi gör med hjärnan. Typiskt för dessa organisationer är att bra arbete skapas då hjärnorna hålls inspirerade, motiverade och intellektuellt utmanade. Universitet kan sägas vara en extrem kunskapsorganisation. Då behövs också rätt stimulans för att bra arbete skapas. 

Ett universitets lednings uppgift är att skapa förutsättningar för att gott arbete skapas. Det gäller att motivera, inspirera, stöda och ta bort hinder. Att kontinuerligt följa upp vad som bäst stöder personalens arbete.  Hur får man då reda på vad som behövs? Genom att göra webenkäter, excel-tabeller och nya digital feedbacksystem? Nej, mycket enklare än så. Man går runt och talar med mänskor. Genom att skapa förtroende så att personalen verkligen säger vad som är bra och och dåligt i deras arbetsmiljö. Kommunikation sker i två riktningar. För att kommunicera bra måste man lyssna minst lika bra som man pratar.

Det har talats mycket om den nya universitetslagen år 2010. Den lagen gjorde universiteten till självständiga enheter med egen autonomi och ekonomi, från att ha varit en del av statsapparaten. En del tycker att mycket blev sämre. Jag tycker att lagen är utmärkt. Den nya lagen gör det möjligt för universiteten att självständigt skapa sin egen profil, sitt eget varumärke, sin version av kur kunskap skall genereras och förmedlas, och inom vilka specialområden. Det samtidigt som statens fortsättningsvis finansierar verksamheten, samtidigt som man dessutom kan sälja sitt specialkunnande till vem man vill. Ett gyllene tillfälle. Men få universitet har lyckats utnyttja möjligheten, många har fortsatt som om de fortsättningsvis var statstjänstemannaorganisationer. Men det tar tid att ändra sin organisationskultur, 7 år brukar det sägas.