Vad är rätt pris på el?

Många hushåll har under hösten fått välja mellan pest och kolera på elmarknaden. Antingen 24 månaders bindande elavtal till högt pris eller börspris med toppriser på över 60 c/kWh. Frågan är vad "rätt" pris på el är?

Finansbolaget Lazard publicerar kontinuerligt det som kallas LCOE-Levelized Cost of Energy, översatt livstidskostnad för energi. LCOE inkluderar investering, drift och nedmontering. Idag är de billigaste energiformerna vind, sol och vattenkraft, där alla rör sig på en livstidskostnad mellan 3-6 cent / kWh.  Det fina idag är att de billigaste energiformerna faktiskt samtidigt är fossilfria. Kärnkraft är i princip också billig, men inkluderar man all livstidskostnad, inklusive uppbyggnad, drift, nedmontering och slutförvaring av bränsle, är priset betydligt större än för vind-, sol- och vattenkraft.

Vi har i Norden levt med elenergipriset som har stundtals legat i par med produktionspriset. Detta beror på att vi i Norden faktiskt har minskat vår energianvändning och det har funnits ett överskott på el på marknaden. Det i sin tur ledde till att investeringar i ny elproduktion var för låg under flera år. Rysslands terrorkring i Ukraina gjorde det med ens klart att vi inte riktigt skött vår elförsörjningsberedskap. När samtidigt globala råvaruhandlare utnyttjat energikrisen  genom att köpa upp framtida elproduktion (läs elfuturer för nuvarande vinter), för att sälja dem dyrt tillbaka till bland annat oss finländare så har det alltså bara funnits elavtal med enorma marginaler alternativt elbörspriset till salu för elkunder. 

Men vi kommer att återgå till en elmarknad, där priset hos slutkunderna är något högre än produktionskostnaderna. Det var visst svenska kraftnät som uppskattade att detta pris är 5-6 c / kWh, vilket väl överensstämmer med LCOE-siffrorna. Men det behövs reglering på elmarknaden så att energiförsörjningen blir rättvis. Det är inte rätt att skattemedel skall användas för att få någon nivå av rättvisa på marknaden, såsom med energistöden staten nu delar ut.

Med nuvarande investeringstakt i vindkraft så har vi faktiskt en enorm potential till en framtid där energi är förmånlig samtidigt som den är klimatneutral. Initiativet till storsatsningen på fossilfritt stål i Ingå är ett bevisen på potentialen. Vi skall se till att Finland utnyttjar denna potential.

Jerker Björkqvist
Riksdagsvalskandidat (SFP)

Högt elpris trots blåsigt väder

Jarl Ahlbeck undrar I ÅU 22.12 varför energipriserna på elbörsen är samma höga trots högre elproduktion än elkonsumtion i Finland. Orsaken är helt enkelt prissättningalgoritmerna på den nordiska elbörsen Nordpool. Transportkapaciteten av el mellan de olika prisområdena på den nordiska energibörsen är begränsad. Om transportkapaciteten inte utnyttjas till fullt har de olika områdena samma pris, för de hör då i princip till samma prisområde. Men om begränsning av transportkapaciteten uppnås, får områdena olika pris.

Så i fallet som Ahlbeck hänvisade till, så kunde all el på det finska området säljas till svenskt pris, och då blev priset enligt det området. Om däremot vårt elöverskott i Finland skulle ha varit betydligt större, skulle allt vårt överskott inte ha kunnat transporteras till Sverige, och då skulle prisbildningen blivit enligt finska marknaden.

Algoritmen som räknar ut priset på elbörserna heter EUPHEMIA (EU+Pan-european Hybrid Electricity Market Integration Algorithm) och är publicerad på nätet. Det är samtidigt kanske ett problem, skickliga aktörer på marknaden kan utnyttja kunskapen om algoritmen för att själv ge sådana bud på elmarknaden som optimerar egen vinst.

EUPHEMIA består av en kombination av budgivningssystem på inköp och försäljning av el, information om transportkapacitet mellan prisområden, en central optimeringsalgoritm, och ett antal regler om vad som är möjligt på den integrerade elmarknaden. Det blir rätt komplext, och det leder lätt till att den enskilda elkonsumentens intressen inte alls beaktas. Elmarknaden är en nationell angelägenhet, och måste i framtiden regleras bättre.

Jerker Björkqvist, Tkd

Riksdagsvalskandidat

Om att arbeta vid ett universitet

 Jag har arbetat vid ett universitet redan ganska många år, och det går inte en vecka utan att jag funderar på varför jag jobbar vid ett universitet. Gång på gång måste jag övertyga mig själv att det här är rätt sak att göra. När jag någon gång i tiden valde att börja vid universitet, tyckte jag att om jag har en möjligt att bidra till att våra unga får möjlighet att utbilda sig så att de själva får utnyttja sina förmågor och därmed bidra till vårt samhällens konkurrenskraft, så är det rätt sak att göra.

Universitetens kärnuppgift är utbildning och forskning, så säger vår lagstiftning. Dessutom skall vi vara bidra till samhällsdebatten och utvecklingen. För detta ändamål finansierar undervisningsministeriet verksamheten. Min mantra har varit att alla anställda, oberoende om man fungerar i lärarrollen, forskarrollen eller stödfunktionsrollen, skall vara ytterst medveten om varför universiteten finns till, och bidra till detta.

De som i slutändan finansierar vår verksamhet, är skattebetalarna Skattebetalarna, dvs du och jag, är generellt mycket måna över att utbildning fungerar bra. Vi är måna och stolta över att grundskolan ger våra barn kunskaper och färdigheter, och förstår vanligtvis mycket bra att det är samhället som ordnar skolgången. När det gäller universitet är bilden hur det organiseras för skattebetalare otydligare, men medvetenheten om att det är skattepengar som används är fortfarande stor. Kraven är de samma, universiteten skall bidra till att de unga får bra utbildning, och att universitetens verksamhet gagnar samhället.

Ett universitet är en kunskapsorganisation. Men vi är inte den enda. Det finns mjukvaruföretag, planeringsbyråer, reklambyråer och många fler, där mervärdet kommer via intellektuellt arbete, det som i huvudsak vi gör med hjärnan. Typiskt för dessa organisationer är att bra arbete skapas då hjärnorna hålls inspirerade, motiverade och intellektuellt utmanade. Universitet kan sägas vara en extrem kunskapsorganisation. Då behövs också rätt stimulans för att bra arbete skapas. 

Ett universitets lednings uppgift är att skapa förutsättningar för att gott arbete skapas. Det gäller att motivera, inspirera, stöda och ta bort hinder. Att kontinuerligt följa upp vad som bäst stöder personalens arbete.  Hur får man då reda på vad som behövs? Genom att göra webenkäter, excel-tabeller och nya digital feedbacksystem? Nej, mycket enklare än så. Man går runt och talar med mänskor. Genom att skapa förtroende så att personalen verkligen säger vad som är bra och och dåligt i deras arbetsmiljö. Kommunikation sker i två riktningar. För att kommunicera bra måste man lyssna minst lika bra som man pratar.

Det har talats mycket om den nya universitetslagen år 2010. Den lagen gjorde universiteten till självständiga enheter med egen autonomi och ekonomi, från att ha varit en del av statsapparaten. En del tycker att mycket blev sämre. Jag tycker att lagen är utmärkt. Den nya lagen gör det möjligt för universiteten att självständigt skapa sin egen profil, sitt eget varumärke, sin version av kur kunskap skall genereras och förmedlas, och inom vilka specialområden. Det samtidigt som statens fortsättningsvis finansierar verksamheten, samtidigt som man dessutom kan sälja sitt specialkunnande till vem man vill. Ett gyllene tillfälle. Men få universitet har lyckats utnyttja möjligheten, många har fortsatt som om de fortsättningsvis var statstjänstemannaorganisationer. Men det tar tid att ändra sin organisationskultur, 7 år brukar det sägas. 

Energiapahoinvointi

Lokakuussa  moneen sähköpostiin tipahti Turku Energian sähkötarjous kahdeksi seuraavaksi vuodeksi - 27,10 c/kWh. Tämän voi verrata edellisen kaksivuotiskauden hintaan 3,90 c/kWh. Hinta on käytännössä seitsemänkertainen. Suuri kysymys tässä on mistä tämä hinta on keksitty, se ei varmaankaan vastaa kasvaneita raaka-ainekustannuksia, koska Turku Energian sähkön alkuperä on Turku Energian oman vuosikertomuksen mukaan ainoastaan 5% fossiilipohjainen. Loput on joko uusiutuvaa tai ydinvoimaa. Näissä kummassakaan raaka-aineen hinta ei ole kasvanut. Joten miksi energian myyntihinta on seitsenkertainen?   

Nyt tullaan asian ytimeen. Turku Energia on osakkaana sähköenergian tuotantolaitoksissa. Nämä tuotantolaitokset myyvät sähkötuotantonsa Nord Pool Spot sähköpörssiin. Turku Energia taas ostaa sähkönsä Nord Pool Spot sähköpörssistä. Koska Nord Pool Spot-hinnat tänä päivänä muodostuu pitkälti keinottelun kautta. Kun tietyllä Nord Pool alueella on sähköpula, niin sähkötuottajilla on mahdollista saada suuria katteita tuottamalleen sähkölleen. Siis sähkötuotantoyhtiöt, jossa Turku Energia on osakkaana, tekevät rutkasti rahaa myymällä sähkö pörssiin. Samalla Turku Energian logiikka että sähköasiakkaat pitäisi maksaa kalliista pörssisähköstä. Tämä, vaikka myyntivoitot sähköpörssiin tulee osakkuuksien kautta takaisin Turku Energialle. Eli tietysti Turku Energia loppupelissä maksaa sähkön tuotannosta omistamissaan laitoksissa tuotantokustannuksien mukaan, eikä pörssihinnan mukaan. 

Me Turkulaiset olemme aikaoinaan rakentaneet Turku Energian, jotta meillä olisi käytettävissä varma ja kustannustehokas energia. Nyt kuitenkin tämä ei toteudu, koska mennään pörssihinnan mukaan, vaikka vaihtelut pörssihinnassa vain tuovat kirjanpidollisen rahansiirron Turku Energialle. Nyt turkulaiset joutuu siirtämään tulonsa sähkötuotantolaitoksille, vaikka Turku Energia voisi yhtä hyvin edelleen tuottaa Turkulaisille kohtuunhintaista sähköä. Me emme ole rakentaneet Turku Energian, jotta pukumiehet voivat kotiuttaa voittoja.

Turku Energian strategiassa mainitaan että "Olemme nostaneet strategiassamme asiakkaat ja heidän energiahyvinvointinsa keskiöön. Asiakaslupauksemme mukaisesti olemme lähellä ja näemme kauas.". Nyt vain on käynyt niin, että keskiöön on noussut asiakkaiden energiapahoinvointi. Monella on tällä hetkellä tuskaa - joko mafiatyyppinen 24 kk sopimus, jota ei voi purkaa maksamatta täysin kohtuuttomat sopimussakot, tai pörssisähkösopimus, joka syö yöunet, koska pitää vahtia että kodin lämmitys ja muut sähkösyöpöt ajoitetaan halpaan pörssisähköön.

Turku Energia on edelleen Turun kaupungin omistama liikelaitos, ja omistajaohjaus tapahtuu valittujen kuntapoliitikkojen kautta. Omistajaohjaus luo perusstrategian - minkä takia meillä on Turku Energia? Edelleen näen että meillä on Turku Energia jotta meillä olisi varma ja kustannustehokas energia käytettävissä. Ei sitä varten että maksimoidaan kaupungin saamia voittoja. Itse pyytäisin Turkulaisilta anteeksi, jos olisin ollut mukana luomassa tätä tilannetta.

Kansallisella tasolla tarvitaan uudistus energiapolitiikkaan. Suomi on pohjoisimpia ja kylmimpiä osia Eurooppaa, jossa on talvella jaksoja, jossa vaadittava energia hyvänlaatuiseen elämään on suuri. Naapurimaissa Ruotsissa ja Norjassa asiat on hoidettu vesivoiman kautta. Suomi pitää panostaa paljon siihen että energiajärjestelmämme on varma, kustannustehokas ja ajaa kansalaisten etua.

Jerker Björkqvist

Eduskuntavaaliehdokas / RKP 

Värdet i gamla universitetsbyggnader

 Diskussionen om hur man skall använda de byggnader som historiskt har använts av Åbo Akademi har varit intensiv sedan Åbo Akademis utkast till fastighetsanvändningsplan (även kallad fastighetsstrategi) har lagts på bordet. Historiker vill att fastigheterna absolut skall hållas kvar, studenterna säger att det skall finnas utrymme för studentaktiviteter.

Jag själv har jobbat i olika utrymmen - i cementfabrikens i Pargas övervakningsrum, i Biocitys företagsutrymmen, i Axelia II nybygge, i typiska kontorsutrymmen i Olars i Esbo, i nybyggda Gräsvikens utrymmen i Helsingfors med utsikt över Estlandsbåtarna, i nybyggda ICT-huset i Åbo, och för tillfället i nyrenoverade Agora. Men nej, aldrig i ett museum. Vilket har varit bäst? Det kan jag inte svara på, det som egentligen har betydelse är vilket utrymme som bäst stöder den funktion man sysslar med. Och ännu viktigare - där man kan samverka med andra mänskor på ett givande sätt.

Så är det med hus. Upplevelserna av hus kommer i huvudsak från den gemenskap och anda man har känt i husen. Andan kommer från de mänskor man samverkar med. De flesta kommer ihåg sina barndomshem - knappast för husets skull - utan för den intensiva gemenskap och trygghet man känner som barn, huset blir lätt en symbol för den saken. Men det är inte huset som gav gemenskapen och tryggheten.

Så är det också man akademiska hus. Styrkan, andan, glädjen och gemenskapen föds i studerandegemenskapen. Tillsammans har man upplevt växandet från yr ungdom till halv vuxen. Husen blir symbol för denna tidvis euforiska, tidvis säkert också missmodiga period. Då är det klart att nostalgin bubblar fram då man talar om huset. Otaliga sörjde att en epok tog slut, då legendariska Borgen stängde för gott i december 2021.

Jag själv, trots att jag inte är på något sätt den mest beresta i akademiska sammanhang, besökt universitet i Norden, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland, Singapore, Japan, Ryssland, USA, Kanada, Holland, Rumänien. Vid dessa besök har jag alltid varit fascinerad av ställen där man ser att studenterna är aktiverade i många saker - studier såsom aktiviteter kring studierna.  Minst fascinerad har jag varit när jag har besökt rektorer i antika utrymmen med höga dörrar och knarrande golv. För mig har tankarna fört till auktoritära system och avstånd mellan mänskor. Och de övervakande målningarna av forna rektorer längs väggarna gör inte stämningen mycket bättre. Vi övervakar dig. Såsom Europas folklige demokratihjälte president Zelensky lär ha sagt - han vill inte att hans bild skall hänga på väggarna - han vill att bilder av våra barn och unga skall hänga på väggarna - vår framtid, de vi jobbar för.

Så tycker jag också  om ett universitets utrymmen. Vi skall ha utrymmen som tjänar vår primära uppgift. Vår primära uppgift är att ge de yraoch ivriga ungdomarna möjlighet att växa till nästan vuxna. Dels sköts detta genom att erbjuda möjlighet att lära sig, för detta behövs lärandeutrymmen som gör det möjligt att lära sig. Dels sköts detta genom att erbjuda utrymmen där man kan växa som mänska, via studerandeföreningar, via grupparbeten, via möjligheter till olika evenemang. De akademiska traditionerna är viktiga. Men de är inte husen som är traditionerna. Traditionerna  är konsten att äta och sitza tillsammans, respektera sina bordsgrannar, lära sig uppvakta och respektera sina grannföreningar, lockas till att hålla inspirerande och och underhållande tal, sjunga tillsammans. Om dessa akademiska traditioner skulle vara mer spridda, skulle vi leva i en fredligare värld.

Så vilka hus och utrymmen skall vi då ha? Det viktiga är inte att huset är gammalt, utan att det kan tjäna sitt syfte. Visst tycker jag det finns ett värde att uppleva de historiska symbolerna vetenskap och civilisation, men än viktigare är att studerande (och ja, varför inte också undervisande personal) blir inspirerade av utrymmen.

Jag var med och ordnade evenemanget ICT Showroom i början på mars. Det är en studerandeprojekttävling med projekt inom IT-sektorn, som nu, ännu i slutändan av Covid-19, inte kunde ordnas helt publikt, utan som en pitching-tävling, som strömmades på youtube. Utrymmena vi använde var i Åbo yrkeshögskolas nybygge Educity. Utrymmeslösningarna där möjliggjorde ett mycket lyckat evenemang, då utrymmena var öppna, ljusa, möjliggjorde både själva evenemanget och de tekniska arrangemang som behövdes. Educity har planerats utgående från funktion - det är ett lyckat, modernt utbildningshus.

Inget historiskt hus har byggts för att vara gammalt. Då det har byggts har det antagligen representerat de moderna, med tidens bästa tekniska lösningar. Så skall ÅA:s utrymmen också fortsättningsvis utvecklas, vara moderna, med tidens bästa tekniska lösningar. Dessutom får hus gärna vara vackra. 

Jerker Björkqvist
Åbo Akademi, Universitetslektor och docent

Om att villa bli Tsar

 Vladimir Putin vill bli Tsar. Eller någon form av vad som skulle kunna kallas en Tsar idag. Tsaren Putin behöver ett imperium, vill vara vacker, och vill vara omtyckt av folket.

Putin är inte vacker, och har aldrig varit det. Han är en före detta KGB agent, utbildad till att leva i skuggorna, vara kallt beräknande och göra det som behövs för att fullfölja uppdraget. Han kommer ihåg kalla kriget, hur USA använde allt som stod i deras makt för att få bort  Sovjets kärnvapen från deras närområde, dvs Cuba-krisen. Det alltså hör till en stormakts rättigheter, fiendens vapen skall inte finnas på stormaktens närområden. Rysslands stormaktsfiende symboliseras förstås idag av NATO.

Putin blir inte vacker, det vet han, men han kan bli omtyckt av folket. Macho-mannen som rider barkroppad på hästar, slåss med tigrar, mannen som ger folket bättre ekonomiska förutsättningar. Storyn i kontrollerad massmedia som alla skall bidra till att berätta om hans framgångar. Allt för att bli omtyckt av folket. Men det krävs allt större massmediekontroll för att "rätt" bild skall berättas.

Sedan kommer Ukrainas president Zelensky. TV-pajasen som representerar motsatsens till Putins bild av den kalla systematiska ledaren. Och Zelensky blir mäkta populär, har en vacker familj, allt det som Putin alltid velat, och det går snabbt. Putin blir direkt omkörd i Rysslands vagga, det tar på självbilden. Dessutom följer Zelensky inte de "normala" politiska reglerna i området. Och andra sidan var det ju just därför han blev president.

Putin anser att Zelensky säger att Minsk-fördraget (det som skulle bidra till stabilitet i Ukraina-områden) skulle förstöra det som Ukraina står för. Putin uppfattar det som så att Ukraina aldrig kommer att fullfölja överenskommelsen, vilket gäckar honom. Dessutom vill Ukraina bli NATO-medlem, vilket är helt mot principen av att inte ha fiendens vapen som granne. Då skulle dessutom Krim bli omringat av NATO.  Enligt Putins världsbild tvingar allt detta honom att agera. Han agerar med invasion. Målsättning: snabbt få tillbaka ett Ukraina enligt Putins normal.

Men det gick fel. Ukrainarna slåss enhetligt. Zelensky blir vackrare varje dag kriget går framåt. Putin blir fulare varje dag kriget går framåt. Putin bombar sitt eget folk. Putins möjlighet att bli Tsar krymper på alla fronter - imperiet krymper, Putin förblir ful och istället för att han blir omtyckt av folket, blir Zelensky, den han föraktat och sett ner på, mer omtyckt av folket - och kanske inte bara i Ukraina utan även i Ryssland. 

Hur tar denna Putin dessa förkrossande nederlag? Förstår han att det är nederlag? Blir han råttan inkörd i ett hörn som gör vad som helst? Finns det någon nåd för en diktator och terrorist? Hur skall en västvärld behandla en massmördare?