Turun Seudun Vesi Oy grundades år 1974. Någon stiftelseurkund hittade jag inte direkt, och betalade inte heller dryga 6 euro för att (eventuellt) få den via Virre-tjänsten. Så varför företaget någon gång grundades är oklart.
År 2000 skrevs ett samarbetsavtal om att börja ta råvatten från Kumo älv. Kumo älv startar som fortsättning på sjöområdena kring Tammerfors, 50 km sydväst om Tammerfors, kringlar sig först lite mot sydväst till Vittis (Huittinen), därefter mot nordväst till Björneborg. Avtalet skrev på av Åbo, Reso, Nådendal och Pargas. Den som skulle förverkliga det hela var Turun Seudun Vesi Oy.
I samma veva förverkligades också någons barntida dröm om konstgjort grundvatten. Konstgjort grundvatten skapas genom att maskinellt påtvinga det som normalt skapar grundvatten. Grundvatten skapas genom att nederbörd filtreras genom sandlager. Konstgjort grundvatten skapas genom att pumpa ut vatten på en sandås, låta det rinna igenom, och pumpa upp det ur marken genom relativt konventionella brunnar (likt svenskarnas spetsbrunn, dvs man slår ner ett rör i marken och pumpar upp vattnet, men med industriell dimension). Detta vatten skulle sedan ledas via rör till Saramäki i Åbo.
Projektet har stött på en hel del probelm. Problem med miljötillstånd, problem med upphandling. Förrening av vattnet från Kumo älv måste fixas i en anläggning i Vittis.
Kostnader? som vanligt sprang kostnaderna iväg. Ett prisestimat från 2008 var uppe i 150 M€, vilket är mer än dubbelt av kalkylen. Bara vattenröret till Åbo kostade mer än 40 M€. Exakta siffror är ju svåra att få, eftersom TSV är ett aktiebolag, och vi som kommuninvånare inte har insyn i bolaget ("affärshemligheter").
År 2012 kommer vattenverket i Åbo att gå 1,8 M€ back pga. dyrt vatten från TSV. År 2011 gjorde vattenverket en vinst på 10 M€ (före investeringar, som ju är svåra att få fram vad de är, men gissar att det är fråga om TSV). Detta på en vattenmängd på ca 17 Mm3. Enkelt uträknat betyder det direkt en kostnadshöjning på 1 €/m3.
Med annan teknik, från betydligt mer krävande grundvatten, rapporteras en kostnad på ca 0,5 € / m3 totalt för vattenproduktion. Detta uppnås i Ashkelon i Israel, där man från medelhavets salta vatten genererar dricksvatten med omvänd osmos med 3,9 kWh/m3 vatten, 20 cent / m3. Resten av kostnaderns är kapitalkostnader. Detta görs i en skala som är ca 10 gånger den i TSV:s anläggningar.
Men till pudelns kärna. Ideen med kommuner är att invånarna kan slå sig samman och göra saker effektivare än om man gör det enskilt. Vattenförsörjning är en typisk sak som absolut borde bli billigare och bättre då man gör det centralt. Men det kräver också att man har insyn och kontroll över verksamheten. Vattenförsörjning är ju trots allt så livsviktigt att man inte någonsin borde ge bort kontrollen över denna.
Nu har Åbo nästan helt gett bort kontrollen över sin vattenförsörjning till bolaget TSV. Vi är snart beroende av detta företag. Skickar det en räkning, så måste man bara snällt betala, annars stängs vattenkranarna.
fredag 29 mars 2013
Universitetens uppgift ??
Som anställds som undervisare/forskare vid ett universitet går åtminstone mina tankar med jämna mellanrum till frågan om varför universiteten finns till. Vad är den uppgift vi utför, vilket uppdrag utför vi vid universiteten?
Då finansieringen vid universiteten minskar i Finland, finns det åtminstone inom ÅA kraftiga diskussioner om vilka ämnen som skall prioriteras, och hur man skall välja ämnen. Många gånger känns det som om diskussionen sker totalt ÅA internt, med diskussion om hur historia, antroprologi, filosofi, filologi etc. skall organiseras. Jag får intrycket att det pratas hebreiska, fast jag själv ändå varit verksam vid ett universitet i många år. Hur skall då en utomstående, förstå något? Och är universitetens uppgift att parlamentera internt om hur organisera versksamhet och vilka ämnen vi skall ha? Ibland känns det lite så....
Vad är då universitetens uppgift? Uppsala universitet grundades (nåja, nu får nog säkert historiker spader över mina simplifieringar) för att kungen behövde läskunnighet i närkrets, så att han inte skulle bli lurad när avtal gjordes upp med grannstater. Mycket entydigt, se till att statens konkurrenskraft var i skick. Senare har läskunnigheten organiserats redan i mycket tidigare ålder, så konkurrenskraft i Europa får man inte idag genom läskunnighet. Men jag tror fortfarande att samma uppdrag gäller; att statens konkurrenskraft är i skick. Det gäller universitetsväsendet i helhet, vi har i Finland flere universitet med lite varierande uppdrag.
Åbo Akademi är Finland svenskspråkiga universitet, vårt uppdrag är att se att konkurrenskraften för den svenskspråkiga befolkningen hålls i skick. Våra studerande skall bidra att Finland hålls med i toppligan i Europa och världen. Men detta kan aldrig ett universitet göra ensamt. Universiteten bara bidrar med den kunskap som de på riktigt konkurrerande organisationerna behöver, och de finns utanför universitetet. Företag med export, företag som utvecklar affärsmodeller, handel, sjöfart, statsmakten. Organisationer som behöver direkt konkurrensfördel, där produkter, varor och tjänster helt enkelt bättre än andra.
Men vi behöver också indirekt konkurrensfördel. Det är att Finland skall kännas som ett bra land att bo i. Vi skall ha välfärd, kultur, fritidsmöjligheter. Dessa är konkurrensfördelar som blir viktigare, allteftersom grundförutsättningarna är i skick. Detta gör att mänskor känner sig väl tillfreds, och bättre kan bidra till de direkta konkurrensfördelarna.
Det finns den enkla regeln att varje industriarbetsplats dessutom skapar en arbetsplats inom tjänstesektorn. Att denna regel gäller kan vi se ur den sysselsättningsstatik som görs upp i Finland. Antalet industriarbetsplatser är därför en primär mätare på hur ekonomin kommer att utvecklas i ett land. Detta trots alla statliga arbetsgrupper som vill införa tron på tjänstesamhället eller informationssamhället. Krasst sagt, så kommer universiteten att bättre lyckas med sin uppgift om de bidrar till att industriproduktionen är konkurrenskraftig i landet.
Hur som helst kan universiteten aldrig sköta sin uppgift instängda i sin egen låda. Endast då det finns en klar lyhördhet och samverkan med samhället kan uppgiften skötas. Vilken kunskap behövs idag och imorgon? Vi lärare får inte tro att det som lärts ut de senaste 50 åren är det som ger konkurrensfördel imorgon. Vi måste vara lyhörda, diskutera med industrin och samhället. Utvecka både VAD vi lär ut och HUR vi gör det.
Denna bild över hur vi skapar konkurrensfördel kunde också kallas universitetens vision. Om visionen är sådan, att personal vid universitetet, företagen runt oss, nuvarande och kommande studerande förstår visionen och är överens, så har vi enkelt att jobba. Denna vision kan förfinas till övergripande lärandemål för olika studieinriktningar, som igen både samhället runt, studerande och vi själv förstår.
Då finansieringen vid universiteten minskar i Finland, finns det åtminstone inom ÅA kraftiga diskussioner om vilka ämnen som skall prioriteras, och hur man skall välja ämnen. Många gånger känns det som om diskussionen sker totalt ÅA internt, med diskussion om hur historia, antroprologi, filosofi, filologi etc. skall organiseras. Jag får intrycket att det pratas hebreiska, fast jag själv ändå varit verksam vid ett universitet i många år. Hur skall då en utomstående, förstå något? Och är universitetens uppgift att parlamentera internt om hur organisera versksamhet och vilka ämnen vi skall ha? Ibland känns det lite så....
Vad är då universitetens uppgift? Uppsala universitet grundades (nåja, nu får nog säkert historiker spader över mina simplifieringar) för att kungen behövde läskunnighet i närkrets, så att han inte skulle bli lurad när avtal gjordes upp med grannstater. Mycket entydigt, se till att statens konkurrenskraft var i skick. Senare har läskunnigheten organiserats redan i mycket tidigare ålder, så konkurrenskraft i Europa får man inte idag genom läskunnighet. Men jag tror fortfarande att samma uppdrag gäller; att statens konkurrenskraft är i skick. Det gäller universitetsväsendet i helhet, vi har i Finland flere universitet med lite varierande uppdrag.
Åbo Akademi är Finland svenskspråkiga universitet, vårt uppdrag är att se att konkurrenskraften för den svenskspråkiga befolkningen hålls i skick. Våra studerande skall bidra att Finland hålls med i toppligan i Europa och världen. Men detta kan aldrig ett universitet göra ensamt. Universiteten bara bidrar med den kunskap som de på riktigt konkurrerande organisationerna behöver, och de finns utanför universitetet. Företag med export, företag som utvecklar affärsmodeller, handel, sjöfart, statsmakten. Organisationer som behöver direkt konkurrensfördel, där produkter, varor och tjänster helt enkelt bättre än andra.
Men vi behöver också indirekt konkurrensfördel. Det är att Finland skall kännas som ett bra land att bo i. Vi skall ha välfärd, kultur, fritidsmöjligheter. Dessa är konkurrensfördelar som blir viktigare, allteftersom grundförutsättningarna är i skick. Detta gör att mänskor känner sig väl tillfreds, och bättre kan bidra till de direkta konkurrensfördelarna.
Det finns den enkla regeln att varje industriarbetsplats dessutom skapar en arbetsplats inom tjänstesektorn. Att denna regel gäller kan vi se ur den sysselsättningsstatik som görs upp i Finland. Antalet industriarbetsplatser är därför en primär mätare på hur ekonomin kommer att utvecklas i ett land. Detta trots alla statliga arbetsgrupper som vill införa tron på tjänstesamhället eller informationssamhället. Krasst sagt, så kommer universiteten att bättre lyckas med sin uppgift om de bidrar till att industriproduktionen är konkurrenskraftig i landet.
Hur som helst kan universiteten aldrig sköta sin uppgift instängda i sin egen låda. Endast då det finns en klar lyhördhet och samverkan med samhället kan uppgiften skötas. Vilken kunskap behövs idag och imorgon? Vi lärare får inte tro att det som lärts ut de senaste 50 åren är det som ger konkurrensfördel imorgon. Vi måste vara lyhörda, diskutera med industrin och samhället. Utvecka både VAD vi lär ut och HUR vi gör det.
Denna bild över hur vi skapar konkurrensfördel kunde också kallas universitetens vision. Om visionen är sådan, att personal vid universitetet, företagen runt oss, nuvarande och kommande studerande förstår visionen och är överens, så har vi enkelt att jobba. Denna vision kan förfinas till övergripande lärandemål för olika studieinriktningar, som igen både samhället runt, studerande och vi själv förstår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)