Vi har i flera repriser i ÅU läst om debatten som gäller ledarskap och kommunikation vid ett universitet, då främst vid vårt svenskspråkiga Åbo Akademi. Det har också diskuterats om universitet kan jämföras med ett företag, och dess rektor med en verkställande direktör.
Först, vad är det gör företag framgångsrika? Typiskt brukar
det vara goda produkter, ett gott anseende, varumärke och rykte, en engagerad
personal som trivs och får utveckla sig, och en god stämning där man använder
sig av medarbetarnas förmågor och ideer. Dessutom har företagen en ägare som idkar
en långsiktig ägarstyrning, som drivs via styrelsens strategi och verkställande
direktörens dagliga arbete för att förverkliga det som ägarna vill med företaget.
För det mesta vill ägarna maximera det mervärde de får via företaget, i form av
ekonomisk avkastning.
Ett universitet har som produkter på forskning baserad
undervisning och forskning. De universitet som är framgångsrika har goda
produkter, ett gott anseende, varumärke och rykte, en engagerad personal som
trivs och för utveckla sig, en god stämning där man använder sig av medarbetarnas
förmågor och idéer. Universiteten har en ägare, som är samhället, i form av både
skattebetalare och näringslivet. Vi har ett intresse av att universiteten ger
oss ägare mervärde i form av kunskap och utbildning som gagnar vårt land och
välfärden. Vi skattebetalare vill maximera det mervärde vi får via
universiteten, i form av samhällets konkurrenskraft. Räknat upp så här, blir
skillnaden mellan företag och universitet små.
Jag tror sist och slutligen att helt samma saker gör en organisation livskraftig och välfungerande, oberoende om det är fråga om ett universitet, ett företag eller en frivilligorganisation. Skall ett universitets ekonomi vara i god form, gäller det primärt för universitet att driva sin egen verksamhet så att universitets produkter, undervisning och forskning, är eftertraktade och av god kvalitet. Den nya universitetslagen från år 2010 ger universiteten all möjlighet att självständigt leda sin verksamhet i den riktningen. Men universiteten i Finland har trögt, och ibland motvilligt, gett sig in i att utnyttja möjligheterna.
Men jag tror att det inte ännu, under de dryga 10 år universitetslagen
varit i kraft, utvecklats en tillräckligt starkt ledningskultur och kompetens
att leda den typ av kunskapsorganisationer universiteten representerar. Näringslivet har tusentals organisationer där ledare
och verkställande direktörer får växa till sig. Arbetsmarknaden för
universitetsrektorer är mycket begränsad. Det är, tror jag, en utmaning för
hela Finland, för att universitetsväsendet och högskoleväsendet idag skall
kunna växa sig starkare, men jag tror att vi är sakta på väg.
Jerker Björkqvist, TkD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar