Det diskuteras på många plan konkurrensutsättning av kommunens olika tjänster. I praktiken alltså skall man alltså be företag om offerter på för vilket pris de vill utföra de tjänster kommunen väntas utföra. Och sen välja den bästa (billigaste?).
Vänta nu.... grundidén med en kommun är ju att vi inte vill köpa våra tjänster av företag, utan att vi slår oss ihop till en kommun, organiserar vissa tjänster själva (inom kommunen), och för detta betalar en generell avgift kallad skatt. Så varför skulle då kommunen köpa tjänsterna av företag, när det ju var det vi ville undvika?
Kanske det inte är hela sanningen. För kommuner är ju mer än en organisering av tjänster. Kommuner implementerar också välfärdsmodellen, som fungerar lite som ett försäkringsbolag. Vi behöver i medeltal och utspritt under livet en mängd service, som temporärt, privat betalad, är mycket dyr (sjukvård, utbildning, vård av barn och äldre). Avgiften till den gemensamma kassan är beroende på vår betalningsförmåga (skatt). Kommunpolitikernas uppgift är att välja vilken service vi erbjuder, och hur vi organiserar den. Ja, förstås inom ramen för Finlands lag, dvs. det som rikspolitikerna gått in för.
Men tillbaka till konkurrensen. För att det skall fungera med konkurrens, måste det också finnas en riktig marknad. En marknad där det finns många köpare och många säljare. Många av de tjänster som finns inom kommunen saknar denna marknad. Ofta finns det bara en köpare (primärt bara en kommun), och ibland bara en säljare (inom specialsjukvård). Att automatiskt tro att kommunen "sparar" genom att konkurrensutsätta är naivt. Och att kalla det "spara" är också naivt, visst sparar vi genom att äta makaroner livet igenom, men är det det vi vill ha? Så är det också inom sund konkurrens; vi måste ha ett utbud, och kunna välja där kostnad, kvalitet och uppnått totalresultat är i balans. Så gör vi som privatpersoner hela tiden, men hur få en kommun att uppnå samma sak? Ibland är det vettigare att göra sin potatismos själv, än att köpa färdigmos, som ju oftast är betydligt billgare per enhet. Så också för en kommun.
Så var kan konkurrens fungera på riktigt inom en kommun? Hur ställa upp krav på kvalitet och utvärdera totalresultat så man får ändamålsenligt slutresultat? Är det t.ex. bättre att anlita yrkesmän bosatta i egen kommun, som eventuellt är lite dyrare, än från andra landsändan, när slutresultatet eventuellt är att man måste ta ansvar för den egna kommunen plötsligt arbetslösa yrkesmän? Jag är inte nationalekonom, men har en fingertoppskänsla av att här borde det ännu funderas.
Jag har i många projekt erfarit, att känslan av "bra resultat" är mycket mera än att titta på de kalla siffrorna. Oftast är ett bra resultat beroende på att mänskor är engagerade, tror på vad de gör och enas om målsättningarna. Också om det blev dyrare än väntat. Hur är det då med resultatet av en kommunal upphandling? Vi vill ju som kommuninvånare få ett bra totalresultat. Skall mina skattepengar sättas på nånting, så vill man ju att det känns bra.
Generellt har jag ingenting emot konkurrensutsättning av tjänster. Men detta skall inte göras som ett självändamål, utan då det finns en reel möjlighet att det uppnådda resultatet blir bättre. Och så skall det finnas kompetens att köpa in tjänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar