Efter att som kommunalvalskandidat försökt fylla i svar på samma frågor på x antal valmaskiner (där kunde en forskare undersöka på vilket sätt svaren från en kandidat varierar beroende på valmaskin), så blir en stor fråga hur man skall förhålla sig till kommunsammanslagningar. För Åbo betyder det inte något radikalt, för Åbo förblir centralort vem man än slår ihop sig med. Och knappast flyttas några sjukhus eller hälsovårdsstationer heller. Men vi kanske får Ikea på "vår" mark, om det nu har något betydelse.
Men för mindre kommuner, vad betyder en kommunsammanslagning? Eller närmare sagt, vad betyder den för den enskilda kommuninvånaren? Det dagliga livet, som kretsar mellan hem, arbetsplats, skolor, dagvård och inköpsställen, ändrar knappast det minsta hur man än klipper och tejpar i kommunkartan. Det inte så dagliga livet, såsom hälsovård, sjuvård, tandvård ändrar antagligen mer p.g.a. av generell samhällsutveckling (t.ex. befolkningsstruktursutveckling) än kommunsammanslagningar.
Visst kan det finnas olika principer för t.ex. markanvänding i olika kommuner, så en sammanslagning leder väl då främst till en likriktning av dessa principer (dvs. var Ikea får bygga sitt, och vilken färg och storlek det nya egnahemshuset får vara).
För administrationen och politiken har nog en sammanslagning betydelse. Hur mycket administration behövs för att sköta hälsovården? Hur mycket skan vi i så fall minska kostnaderna? Hur många politiker behövs för att bestämma principerna för markanvändning? Och hur beaktas särbehov i en geografiskt stor kommun? Ekonomiskt så har sammanslagningar ju ur kommunens synvinkel stor betydelse; vilka skatteströmmar får man till sitt förfogande, vilken ekonomisk belstning måste man dras med? Men detta är administrativa och politiksa frågor som går att hantera om man vill.
Det som jag tror är största utmaningen med kommunsammanslagningar är kommunikation. Här avser jag den kommunikation männskor emellan som krävs både administrativt och poltiskt för att få saker att fungera. Idag har vi tekniska möjligheter som gör olika former av "fjärrnarvaro" möjlig (telefon / video / elektroniska dokument). Men denna ersätter inte den kommunikation som sker då man har verklig fysisk närvaro. Dessa olika inofficiella småforum, där man utformar och likformar de principer man vill förverkliga i vårt samhälle. Och saknas denna kommunikation, så blir garanterat en en sammanslagning problematisk. Oberoende av vilka siffror finansministeriet visar. Men, det är ju detta som är politik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar