Framtidens fabriker

Vi har under året läst nyheter om industrianläggningar i Finland som läggs ner. Först ut i raden var UPM Kymmenes pappersfabrik Kaipola Jämsä, Neste följde tätt på, där raffinaderiet i Nådendal meddelades läggas ner, med orsak alltför stora uppgraderingskostnader för att uppnå dagens hållbarhetskrav. Senast nu Stora Ensos pappersfabrik Veitsiluoto i Kemi. Och man befarar att det blir fler. Flere frågar sig varför just nu, eller varför lägga ner lönsamma fabriker? UPM Kymmenes VD har uppgav att orsakerna till nedläggningen är höga lönekostnader, kostsam logistik och dyr energi.

Under mina egna fortsatta studier i optimering i slutet på 1900-talet gjorde jag i samband med en kurs en optimering av var i Europa pappersbruk skulle investera utgående prediktioner för  råmaterialpris, transportkostnader, lönekostnader och energikostnader. Redan då visade optimeringen  att man skall bygga pappersfabriker nära konsumenten, dvs. i Mellaneuropa. Så det att pappersfabriker försvunnit och försvinner från Finland är inte någon större överraskning. Varför det är just nu är att efterfrågan gått ordentligt nedåt i samband med att mänskor sitter hemma p.g.a. Covid-19. Och då blir det aktuellt att stänga den pappersfabrik som är eller ser ut att på sikt bli minst lönsam. 

I Finland är det ingen idé att bygga fabriker där man har ett lågt förädlingsvärde, dvs. där skillnaden mellan råvarupris och produktpris är liten i förhållande till logistikkostnaderna, där dessutom produkterna är i regel bulk-produkter.  Tacka Internethandeln för att vi har cellulosaindustri som går bra, det är trots allt billigare att mala träden i Finland, än att skicka träden till Mellaneuropa för att malas eller kokas till pappersmassa för kartong för näthandelsförpackningar.

Men det finns flera exempel på områden där förädlingsvärdet är stort i förhållande till logistiken. Företag som tillverkar apparatur för hälsovården (GE Healthcare, Perkin Elmer, Bayer) har orderböckerna fulla, företag med långt automatiserad komplex tillverkningsprocess (Valmet Automotive, Wärtsilä, Kone, Sandvik) går bra. De företag som satsat på  automatisering av sin tillverkningsprocess har lyckats ta tillbaka tillverkning till Finland, och samtidigt skapa nya arbetstillfällen. Automation leder i regel till flera arbetstillfällen, inte färre.

Jag har de senaste åren haft förmånen att arbete i ett forskningsprojekt Reboot Factory IoT, där man ser på hur man med hjälp av sakernas internet (IoT) och IT-lösningar kan förbättra lönsamhet för tillverkande industrin. Vad man där har lärt sig är den enorma tillgång av skickliga och fördomsfria mänskor det finns ute i industrin, och hur skickliga vi i Finland är. Där kombineras ivrigt IT-lösningar med traditionell verkstadsindustri, så att vi produktionen blir flexibel, förutsägbar och konkurrenskraftig. Men det industrin efterfrågar för tillfället en klar politisk linje, förutsägbarhet och långsiktighet, i de förutsättningar som finns i Finland för att driva industriell verksamhet. Detta innefattar åtminstone energipris och -beskattning, lagstiftning, arbetsmarknadsreglering, hållbarhetsmålsättningar och byggande av nationell kompetens.

Att bygga dessa nya fabriker är möjligt i Finland. Vi har tillgång till högt utbildade mänskor, vi är vanligen stolta av att kunna göra ett bra arbete. Vi skall utveckla samarbetet mellan forskning, utbildning och industri så att kloka unga mänskor får visa sina förmågor. Vi skall inte sörja över de industrier som någon gång varit, utan glädjas över de industrier och arbetstillfällen som framtiden för med sig.

Jerker Björkqvist, TkD, Åbo

Publicerad i HBL 25.4.2021

ÅA stryrelseval 2020

Hej,

Jag heter Jerker Björkqvist, och ställer upp i styrelsevalet för Åbo Akademi. Jag jobbar som akademilektor vid informationsteknologi vid ÅA, och har en historia från processteknik vid ÅA samt en tid som anställd i mjukvaruindustrin. Det jag tycker om att jobba med är både projekt med våra industripartners, och undervisning där studerande får testa sina vingar via projektarbete och engagerande övningar.

Jag vill att Åbo Akademi utvecklas mot en sin tydliga roll i samhället. Vi skall som Svenskfinlands absolut främsta kunskapsföretag bjuda den service till ett universitet skall erbjuda; relevant undervisning och forskning som har betydelse för vår omvärld. Som teknikmänniska tror jag på att tekniken är det som gör vår värld tryggare, säkrare och miljömässigt hållbar. Teknik och naturvetenskap är och skall förbli en av grundstenarna i ÅA. Men ÅA med sina många vetenskapsgrenar skyldighet på många plan, och uppgiften att via vår verksamhet bidra till att våra studerande blir samhällsaktiva och självständigt tänkande individer är minst lika viktig.

Det ultimata ÅA är där omvärlden gång på gång vill ha oss engagerade, därför att vi ger tydligt mervärde. Alla finländare skall vara stolta över ÅA. Vår strategi säger hur vi rör oss ditåt, och styrelsen är den som jobbar fram strategin. Därför ställer jag upp.

Jerker Björkqvist

***********

Hi,

My name is Jerker Björkqvist, and I am a candidate for the board of Åbo Akademi (https://www.abo.fi/en/about-abo-akademi-university/organisation-and-strategy/abo-akademi-university-board/). The elections are electronically on November 3, on address www.abo.fi/val. Currently, I work as Academic Lecturer at information technologies, and I have a history from process engineering and some years in the software industry.  I'm the only candidate in this category from our faculty, Natural Sciences and Technology.

As a person that believe that technology is a core that makes sustainable life possible, I want to make sure that natural sciences and technology is and will remain as one of the cores of what we as a university is providing.  I want to make sure that ÅA provides the means and environment for both research and education, so that we now and in the future is attractive partners both for students, companies and the organization around us.

So, take you time and vote next week Tuesday, November 3.

best wishes,

Jerker Björkqvist

Sannfinländare, populism och vågsurf

Vi läser i tidningarna att sannfinländarnas ungdomsorganisations vice ordförande Toni Jalonen förklarar sig vara fascist i samband med en konferens i Estland den 23.2.2020. Efter detta förklarar sannfinländarnas partisekreterare Simo Grönroos att fascism inte hör hemma i sannfinländarna och sannfinländaras ordförande Jussi Halla-Aho att Jalonen bör förklara sig.

Det är intressant att den som fick sitt politiska genombrott  via skriverier som ledde till domstolsstraff för hets mot folkgrupp (Halla-Aho) nu utreder om man skall utesluta ur partiet sådana som förespråkar hets mot folkgrupp.

Men Hallo-Aho är knappast dum. Han har lärt sig av USA:s president Donald Trump. Om man vill vinna ett val skall man vädja till majoriteten. Detta kan också kallas populism. Det svåra är att veta vad majoriteten har för åsikt. Men där fungerar sociala media utmärkt - man kan både styra majoriteten och få fram majoritetens åsikter. Så idag är det i princip helt möjligt att vinna ett val genom att vara aktiv på social media och ha tillgång till rätt analysverktyg (läs Cambridge Analytica).

Det som bara är problemet är tomheten i denna politiska modell. Det finns ingen egen linje. Man bara surfar på en vågtopp, och hoppas farten hålls uppe. Men som alla vågor dör ut förr eller senare. Och då står man där strandsatt.

Vill man skapa någon stabilt, måste man ha ett eget skepp som stabilt kan styra genom vågor, stormar och stiltje. Vilket parti lyckas eller vågar med det?

Sluta pumpa skattemedel till skatteparadis

Senast nyheten som alla hör är hur bolaget Esperi Care gör allt annat än man vill att ett vårdbolag för äldrepersoner gör. Å andra sidan gör de precis det man kan förvänta sig av någon som ägarstyrs via ett skatteparadisbolag – pumpar pengar till ägarna/investerarna, genom att optimera vinsten i verksamheten. Metoden är precis den samma som vi sett otaliga gånger. Investeringsbolag registrerade i skatteparadis snokar reda på verksamhet som är livsviktig, där det inte finns egentlig konkurrens, och sist och slutligen är skattefinansierad och -garanterad. Såsom äldrevård (Esperi Care m.fl.) och eldistribution (Caruna). Skryter med investeringspotential, och sist och slutligen betalar vi skattebetalare skattefritt 15% avkastning till investerarna, utan att egentligen kunna göra något åt saken.

Det konstiga är egentligen att vi blir överraskade. Det är självklart, att om Finland öppnar sin infrastruktur och sitt socialsystem för denna typs aktörer, så kommer de också att utnyttja situationen. Om vi lämnar plånboken vidöppen att plocka skattemedel ur, så kommer det att gå precis som i fallet med Esperi Care om och om igen. Det att vi öppnar på detta sätt är politiska beslut. Våra egna valda riksdagsmän och kommunalpolitiker.

Alla som svampar uppväxande privatsjukhus har samma förväntningar. Inte att vi går och köper deras tjänster ur egen plånbok. Utan att den gemensamma skatteplånboken blir vidöppen. Ingen kommersiell investerare investerar för goodwill, utan för en förväntad avkastning på minst 10%.  10% som istället kunde användas till bättre vård.

Se till att SOTE-reformen tar time-out, och omvärdera vad och hur vår infrastruktur och vårt socialsystem kan konkurrensutsättas och organiseras.

Jerker Björkqvist

Åbo

Åbo stads försäljning av vårdfastigheter

I olika massmedier får vi den 4.12.2018 reda på att Åbo stad på sitt fullmäktigemöte den 3.12.2018 med rösterna 43-20 beslutat sälja 8 vårdfastigheter till det svenska bolaget Hemsö. Hemsö är i sin tur ägt av den svenska pensionsfonden AP3.

Åbo stads logik sägs bland annat att man på detta sätt vill undvika den reparationsskuld som fastigheterna är förknippade med.

Tyvärr ingår denna försäljning av infrastruktur som vi skattebetalare i åratal byggt upp  i samma serie som försäljningen av eldistributionsinfrastruktur till bolaget Caruna. Motiveringarna för försäljningen är samma - man säger sig inte ha råd att göra nödvändiga investeringar för att upprätthålla infrastrukturen.

Problemet är bara det att privata företag inte delar ut pengar. Privata företag vill maximera sin egen marginal de får från den verksamhet de bedriver, det står till och med i lagen. Så då privata bolag har möjlighet att komma över grundinfrastruktur i ett samhälle, där samhällsmedborgarna på ett eller annat sätt är tvunga att betala den marginal företagen bestämmer att ta in från verksamheten, då ringer kyrkklockorna i dessa företag.

I Caruna är logiken att ta hem pengarna i form av höga räntor på lån man ger åt sig själv via olika ägararrangemang.  Då ett pensionsbolag investerar är målsättningen att ge god avkastning på de pensionspengar som betelats in via pensionsavgifter. Svenska AP3 hade 2017 en avkastning på 8,9% på sina pensionspengar.

Vi kan vara säkra på att AP3 inte har som målsättning att ge billiga vårdfastigheter till förfogande åt oss Åbobor. AP3, genom sitt intressebolag Hemsö, vill sträva efter en marginal på 8,9% eller högre på den verksamhet de bedriver, så också i Åbo. Denna marginal tas in via de hyror vi kommer att betala för att få tillgång till vårdfastigheterna.

Exakta siffor på hyror hittade jag inte, men ett hyresansvar på 116 milj euro finns omtalat. Delat på de 40 000 vånginskvadratmeter som ingår i köpet, antagandet 10 års hyresansvar, en medelpris på 23 euro / m2 / mån (Helsingfors absoluta centrum har en nivå på 30 euro / m2  / mån).
Och vill vi inte betala hyrorna, måste vi bygga nya utrymmen, knappast en så bra affär.

Köpebrevet är sekretessbelagt, åberopande offentlighetslagens §24 moment 20, det att avtalet kunde avslöja affärshemligheter i ett privat bolag. Men detta är bara humbug. Den enda affärshemligheten här är att avtalet inte tål offentlig granskning. Det är trots allt våra skattepengar som köpslås med, och det skall vara offentligt.

Det är möjligt att Åbo stads fastighetsskötsel är så dålig, att merkostnaden för att äga den själv blir större än den marginal på 8,9% som AP3 tänker ta in. Men då borde nog Åbo stad skaka om sin fastighetsskötsel istället för att dela ut våra framtida skattemedel till utländska pensionsbolag.

Skärpning Åbo stad och fullmäktigeledamöter!

Tankar kring styrelsearbetet

Här kommer mina tankar kring styrelsearbetet:

En styrelse är den strategiska ledaren för en organisation. Strategin berättar hur en organisation skall gå till väga för att förverkliga den vision och mission organisationen har. Den operativa ledningen genomför detta tillvägagångssätt.

Åbo Akademis uppgift – mission -  står i lagen, vi skall förmedla på forskning baserad undervisning. ÅA svarar speciellt för den svenskspråkiga befolkningens behov. Detta innebär att vi skall syssla med undervisning, forskning och vara i nära kontakt med samhället för att förmedla dessa. Men förutom detta kan vi som autonom organisation bestämma vad vi gör och på vilket sätt. Det är styrelsen som gör dessa beslut.

Universitet Åbo Akademi sköter, tillsammans med de andra universiteten i Finland, det samhällsuppdrag som går ut på att Finland skall vara konkurrenskraftigt. Konkurrenskraftigt genom att det finns en investeringsvilja i finska organisationer och företag, genom att samhällsbyggandet är motiverande och rättvist och genom att finländare också i fortsättningen kan vara med och bygga Europas och världens politik. Allt detta bygger på ett gott utbildningssystem, och universiteten är samhällets metod för att säkerställa detta system. Därför betalar, du, jag, våra grannar och företagen skatt, skatt som möjliggör universitetens verksamhet och kanaliseras via undervisningsministeriet, Finland Akademi , Tekes och EU.

För ett universitet är det A och O att det är samhällsrelevant och att befolkningen tycker att det i fortsättningen också är motiverat att finansiera verksamheten.  Ansvar för detta finns helt hos universiteten själva. Om vår näromgivning, både i form av skattebetalare, men också i form av organisationer som kan stöda universiteten på andra sätt (företagsfinansiering, medelsinsamling etc.) tycker att vår verksamhet är värdefull, kommer universitetet ekonomiskt att klara sig utmärkt på sikt. De flesta vill vara stolta över den verksamhet universitetet bedriver.  Ansvaret för att universitet här går i rätt riktning ligger hos styrelsen och dess strategi.

Profileringen är ett led i att stärka och internt utvärdera att det vi gör är samhällsrelevant och betydande. Finlands Akademi har via finansieringsinstrument uppmanat universiteten att göra detta arbete, men detta skall också göras oberoende av denna finansiering.

Vi utvärderas hela tiden av omvärlden. Studerandesöktrycket är en mycket klar utvärdering, företagens villighet att spontant samarbeta med oss är en annan. Ett universitet skall, såsom vilken som helst annan organisation, skapa mervärde till som omgivning. Varje anställd vid ett universitet skall vara medveten om detta, det är det att vi skapar mervärde till vår omgivning som vi får betalt för, vare sig det är via skatter, bidrag eller direkt projektförsäljning.

Jag vill jobba inom styrelsen för detta strategijobb – så att Åbo Akademi hör till de samarbetspartners som studerande, företag och samhället gärna vänder sig till.

Vår viktigaste resurs, såsom i vilken som helst organisation som jobbar primärt med intellektuellt arbete, är medarbetarna. Våra medarbetare är ingen kostnad. Det är via det mervärde medarbetarna skapar som organisationens, Åbo Akademis, inkomster kommer in. Principen är samma som i ett företag; ingen företagsledare anställer medarbetare för att göra sig av med pengar – utan för att få in mera pengar via det mervärde som medarbetaren skapar. Det är inte byggnaderna, det är inte strukturerna, det är medarbetarna. Om vi har motiverade, passionerade, ansvarstagande och initiativrika medarbetare, fungerar vi bra. Styrelsens, ledningens och förmännens uppgift är att skapa utrymme för medarbetarna att göra sitt arbete bra.

Vi måste fortsättningsvis betona jämlikhet och jämställdhet. Positioner, titlar, kön, åsikter skall inte bestämma hur viktiga medarbetarna är. Det är det mervärde för omgivningen de skapar som bestämmer hur viktiga de är.

Bättre hantering av byggprojekt i Åbo stad

På Byggmästarna och -ingenjörerna YH RKL;s valdebatt 4.4.2017 i Åbo diskuterades bl.a. varför vi har projekt som går utanför alla ekonomiska ramar som stadsteatern och Impivaara simhall. Det debatterades också varför skolor som Pääskyvuori, Cygnaeus och Sirkkala där byggnader har reparerats flera gånger eller trots reparationer måste antingen repareras på ny eller rivas pga. fortsatta fuktskador och problem med inomhusluft.

I panelen lyftes fram att problemet är projektledningen och övervakningen. Stadens byggprojekt har idag otydlig ledning, ansvar för kostnadsuppföljning och kvalitet är anonymiserade i organisationen.

Lösningen är i princip enkel: Bygg om organisationen så att det finns tydlig projektledning och ansvar. Politiskt är detta dock inte det lättaste att få dessa ändringar gjorda, speciellt med en tradition av politiska tjänstemannautnämningar, där det inte är kompetensen som avgör. Detta måste man frångå.

Men det är årligen fråga om 10-tals miljoner euro som går till reparationer, pengar som mycket väl skulle kunna användas till annat än halvdana bygginsatser. Istället kunde pengarna användas till kärnverksamheten, såsom lärarresurser.

Jerker Björkqvist
Kommunalvalskandidat, Sfp i Åbo

Publicerat i ÅU 6.4.2017

Suomalaisuuden liitto - mitä?

Olen käynyt useasti työkokouksissa eri puolilla Eurooppaa, yleensä muiden suomalaisten kanssa. Suomalaisessa ryhmässä on hyvä olla, asiat yleensä hoituvat napakasti, ei turhaa filosofoida tai väännellä, vaan tullaan asiaviestillä kokoukseen ja asiat sovitaan. Ja kun kerran asiat on sovittu, niin asia sitten on niin. Pidetään kiinni sovitusta, ollaan rehellisiä, työtä tehdään tarvittaessa pitkään jotta asiat saadaan eteenpäin.

Olen saanut olla ylpeä siitä että olen suomalainen. Suomalaisuus on ollut Sisun, työteon ja rehellisyyden tae. Olen itse pyrkinyt siihen.

Kotisuomessa tulee vastaan järjestö nimeltään Suomalaisuuden liitto. Kuulostaa mahtavalta, järjestö mikä ajaa yllä mainitut asiat, rehellisyys, työteko, Sisu. Mutta ei, käy ilmi että suomalaisuuden liitolla ei ole mitään tekemistä Suomalaisuuden kanssa. Liitto ajaa, melkein ainoana päämääränä, pakkoruotsin poistamista kouluista. Onpa se uusi määritelmä suomalaisuudessa. Olisin ymmärtänyt jos liitto olisi vaalinut Suomen kielen opetusta ja kulttuuria. Mutta miksi ihmeessä liitto ajaa jonkun asian poistamista? Ei sitten liitolla ole suurta luottoa Suomalaisuuteen, jos se että Suomen kouluissa opetetaan vähemmistökieltä olisi uhka suomalaisuudelle.

Top Gear autoohjelmassa Mikä Häkkinen opettaa ralliautoilua Jeremy Clarksonille. Nuotiotulen äärellä Jeremy yrittää Mikalta selvittää mikä on Suomalaisuutta:

J:  - I wonder if I would be a little bit Finnish myself -- I don´t like noise people. Does that make me Finnish?
M: - Yes
J: - I like to have the spanners in my toolbox in the order of size, so that I can always find the right one. Is that quite Finnish?
M: - Yes it is, very much. Personally, that´s what I do.Everything has to be very organized.
J: - I quite like to have the air vents of my car pointing the same way - exactly. Is that Finnish?
M: (Mika looks like he´s watching a wicked man) - Eh, No.

Olipa se selvittelyä, mutta ainakin rehellisempää kun suomalaisuuden liitto.

Suomalaisuuden liitto taitaa olla susi lampaan vaatteissa.

30+ år av cykling i Åbo

Jag kommer inte helt ihåg när jag började cykla till skolan, men antagligen på ungefär 3:e klassen i lågstadiet. Sedan senare högstadietider har jag cyklat varje dag, året om. Det gör jag i regel fortfarande.
Cykling är det absolut snabbaste sättet att ta sig fram i en stad av Åbos storlek. Jag åker inte mycket buss, det beror på att det för det mesta är snabbare att cykla.

Det finns ett par ordentliga nackdelar med cykling. Man blir svettig, och det är inte roligt att komma in svettig på olika möten. Det är svårt att transportera saker. Mindre kappsäck går någorlunda, men blir det större är det problem. Så många gånger är det bil som gäller.

Så vad säger jag då efter 30+ års cyklingserfarenhet, vad har ändrat, har något blivit bättre eller sämre?

Cykelvägar. Inga relevanta förändringar har hänt i centrumområdet. Det är precis lika svårt att cykla i centrum som för mer än 30 år sedan. Torgområdet är idag mer bussparkering än ett centrum av en småskalig europeisk stad. Att cykla dit är mest att se till att inte bli överkörd av en buss.

Utanför centrumområdet finns det en hel del cykelvägar längs med infartslederna. De fungerar ganska bra, men det är problem med "flytet".

Åstränderna har förbättrats mycket, också ur cyklingsperspektiv. Men fortfarande är det problem med att fotgängare och cyklister skall dela på områdena, och farosituationer uppstår hela tiden. Att cykla ut till öarna (Hirvensalo / Runsala) borde göras mycket rätlinjigare.

Vissa helt knasiga lösningar (cykelfilen i Kaskisbacken, cykelfilen på Köpmansgatan) förstår man inte riktigt hur de kommit till. De löser åtminstone inte några problem.

Cykelparkering borde också göras obligatorisk i planläggningen. Cykelparkering skall vara nära det ställe man tänker besöka. Hela iden med cykling är att det är flexiblare än med bil, och då skall parkering också vara smidigt.

Flyt. När man bygger vägar för bilar tänker man på att vägen skall vara jämn och inte innehålla kraftiga kurvor. När cykelvägar byggs tänker man inte ofta på detta. Cykelvägar kan byggas som enskilda avsnitt längs en gata, de kan sluta i ingenting, det kan finns höga trottoarkanter som man skall åka över, anslutningar innehåller kraftiga kurvor. Trafikljus är trimmade enligt biltrafik, som cyklist passar man inte in i rytmen, och måste stanna i nästan varje ljus för rött. Det känns nog som om de som planerar cykelvägar inte har cyklat själva. Som cyklist skulle man gärna kunna trampa på i jämn fart (15-20 km /h), men så fungerar det bara inte.

Vintercykling. Att cykla på vintern är inte så väldigt annorlunda än på sommaren. Föret kan ibland förstås vara riktigt skrot, oplogade cykelvägar med smala cykeldäck får en mest att påminna om en ovan lindansare. Växelvajern fryser fast i minusgrader, så det gäller att välja rätt växel när man stannar, för det är den enda växeln man har när man senare skall cykla igen.  Cykeln måste ha ordentliga träckskydd, för annars är alla kläder och väskor skitiga i slaskigt före.
Men välplogade cykelvägar fungerar riktigt bra också på vintern.

Jeff Speck för fram termen "Walkable city" i sin metodologi för stadsplanering. I ett TED-talk visar han en mycket klar korrelation mellan cyklingsinfrastruktur och mängden mänskor som cyklar. Men infrastrukturen skall komma först, sedan kommer nog cyklisterna. Genom att göra tydliga, lättcyklade, säkra cykelstråt, så kommer nog cyklarna igång.

Så det finns massor att förbättra när det gäller cykling. Och lösningar finns, man behöver bara fara till cyklingsställen som Köpenhamn eller Holland för att se på hur man gjort att cyklingsinfrastrukturen  fungerar. Åbo kunde sälla sig till städerna med detta i skick.

Dålig inomhusluft

Många hus, nya eller lite äldre, rapporteras idag ha dålig inomhusluft. Man pratar ofta om mögelhus. Mögel förekommer säkert i många hus, men mögel förekommer helt allmänt utomhus omkring oss också. Problemet här är koncentrationen, dvs. hur mycket mögel per luftmängd, som beror på mögelhärdar inomhus och dålig luftväxling.

Men det som också förekommer är olika kemiska föreningar från byggmaterialen. Vi har historiskt haft ammoniak (ytspackel/bindemedel kasein) och formaldehyd (spånskivor/bindemedel i lim), båda är numera via byggnormer minimerade. Det som förekommer idag är flyktiga organiska föreningar (VOC), som uppstår då betong kommer i kontakt med mattlim. Denna process försnabbas av fukt. Otaliga offentliga byggnader och kontorsbyggnader lider, och kommer att lida av VOC, p.g.a. otillräckliga byggnormer. Detta i kombination med energisparande reducerad luftväxling, vilket gör att både mögel- och VOC-koncentrationerna blir höga. Detta leder till att de som vistas i husen lider av huvudvärk, luftvägsproblem som kan leda till astma och kanske livslång överkänslighet.

Så en stad som Åbo kunde internt gå in för att då man bygger, ser man till att kända faror elimineras, trots att byggnormer inte skulle kräva detta. Och inte välja det billigaste.

Publicerad i ÅU 1.4.2017

Åbos energiframtid

Åbo skall bli koldioxidneutralt år 2040, så har sittande fullmäktige beslutat. Jag satt idag (28.3.20017) på Lähienergialiittos paneldebatt, där man utredde energifrågor speciellt med tanke på förnybar energi. I debatten deltog representanter från 7 partier.

I Åbo stad kan två projekt plockas fram. Bostadsområdet Skanssi, där man bygger ett fjärrvärmenät med lägre temperatur (65 grader), vilket möjliggör inmatning i fjärrvärmenätet. Det andra är det nya Biobränsle-kraftverket i Nådendal, vilket möjliggör användning av biobränsle istället för kol för att uppnå koldioxidneutralitet.

Den stor frågan var i alla fall om man borde låta lokal och distribuerad energiproduktion till Åbos fjärrvärmenät. Frågan är om man kan använda spillvärme från fastigheter till fjärrvärmenätet. Samtidigt är frågan om man politiskt vill luckra upp monopolet kring fjärrvärmenätet.

Personligen tror jag att fjärrvärmenätet är är på utgående. Genom andra lösningar, främst värmepumpar av olika slag, kan man bättre ta till vara spillvärme från fastigheter och föra tillbaks till det egna huset i form av värme eller varmvatten. Värme tas från luften eller jorden. Värme från central anläggning blir onödig, speciellt då energieffektivitet i fastigheter på också andra sätt ökas.

Frågan var också hur man ställer sig till solenergi. Om man tittar på LCOE (Levelized Cost of Electricity) idag så är vattenkraft billigast, sedan kommer vind, solel, kol, gas, kärnkraft. Solel har kommit redigt mer i pris, och idag kan man i princip få hur mycket energi som helst genom att bygga fler solpanelanläggningar. I Kina byggs kombinerat vattenkraft-solpanelsystem där solpanelerna står för 850 MW (jämför Lovisa1 500 MW). Utmaningen som återstår är att flytta energin och lagra energin. Men när detta är löst, så har vi nästan löst utmaningen med energiförsörjning globalt.

Så vad ingår då paletten över Åbos framtida energilösningar?

 - ökat biogasframställning / använding (gasbussar, lokal värme med gas)
 - FÖRNYAT AVFALLSBRÄNNVERK - eget energiavfall borde användas lokalt
 - mycket lätt process för bygglov för uppdatering av energieffektivitet
 - värmepumpar: jord, luft/vatten, havsområden
 - planläggning för solenergiområden / vindkraftsområden
 - mera demo-områden, där företag kan utveckla energiprodukter för export
 - energiintegration (energi-flyttas mellan fastigheter)
 - planering för framtida elbilar (laddning, självkörande)
 - Public-Private-Partnerships för energilösningar


Åbo kan bra bli koldioxidneutralt per 2040, varför inte före det?

Motorvägen i tunnel

Kuppis-området växer så det knakar. Industriområdet i Österås tas successivt i bruk för boende och företagsamhet, visionsplaner finns redan och har bl.a. presenterats i Turun Sanomat.  Motorvägen och järnvägen delar idag av området från Kuppisparken  och resten av rutstaden. Varför inte göra slag i saken och föra ner motorvägen och järnväg i tunnel i området? På det sättet kunde området få en image som lugnt, modernt kombinerat boende och kontorsområde, där prioriteten ovan jord ligger på modern bullerfri stadsmiljö med prioritering på lätt trafik.

Kostnaden för tunneln kan delvis finansieras genom försäljning av den tomtmark som frigörs. Parkering måste också lösas, men bl.a. universitetsbacken kunde bra inhysa en parkeringsgrotta.

Oppimisen digitalisaatioko?

Kaikkien huulilla on nyt digiaalisatio, oppilaitoksissa puhutaan digioppimisesta ja mietitään miten opetusta pitäisi digitalisoida. Mielestäni lähtökohdat ovat väärät. Digitalisaatiolla tarkoitetaan yleisesti, miten yhteiskunnan ja yritysten prosessit voidaan automatisoida. Hyvin määritellyt prosessit voidaan automatisoida tietokonejärjestelmien avulla. Tällaisia prosesseja ovat esimerkiksi verotusprosessit, valvontakameroiden kuvatunnistus, kirjanpito, matkalaskujärjestelmät tai verkko-ostokset.

Luovat prosessit, kuten taiteen luominen, kirjoittaminen, organisaation kehitys on toisaalta hyvin vaikeita automatisoida.  Väitän että oppimisprosessit kuuluvat luovien prosessien joukkoon, eli oppiminen on hyvin vaikeasti automatisoitavissa. Oppiminen vaatii, että olemme luovassa ympäristössä, jossa ajattelu ja ymmärtäminen voi kasvaa samalla kun omaksumme tietoa. Oppiminen toimii parhaiten, kun ympärillä on muita henkilöitä saman oppimisprosessin parissa. Sen takia opetuksen digitalisaatio on käsitteenä aika vaarallinen, ja voi helposti viedä väärille poluille.
Toki hyviä tietolähteitä voidaan luoda myös digitaalisessa muodossa. Tämä ei kuitenkaan ilmiönä ole mitään uutta, kirjoja on tehty jo kauan ja videoformaatissa on tehty hyviä opetusvideoita jo yli 40 vuotta. Videoiden ja digimateriaalin tuottaminen sekä jakelu on tänä päivänä huomattavasti helpompaa, mutta laatu ei välttämättä sen takia hirveästi parane.

Uskon toki digitalisaatioon. Elämämme helpottuu automatisoinnin ja digitalisaation ansiosta. Opetuksessa pitäisikin tähdätä siihen, miten huomioidaan nuorten tulevan yhteiskunnan ja työympäristön muuttumista digitalisaation myötä.

Jerker Björkqvist, TkT
Tietotekniikan yliopistonlehtori, Åbo Akademi
Turun Sanomissa 10.3.2017

Kommunens uppgifter efter vårdreformen

Åbos utgifter år 2016 är ca 1500 miljoner euro (8100 euro per invånare). Av dessa går 665 miljoner ( 3614 euro per invånare) till vårdsektorn, 311 miljoner till utbildning (1690 euro / invåndare) och resten på 255 miljoner till fastigheter, fritid, miljö samt 250 miljoner till gemensamma funktioner.

Uträkningarna är inte helt klara, men då hypotetiskt, i samband med vårdreformen,  665 miljoner (44%) övergår till landskapen, blir det för staden kvar att besluta om utbildning, fritid, fastigheter och miljö. Fastigheter servar egentligen bara grundfunktionerna utbildning och fritid, så kvar att besluta om blir inte mycket. Eller blir det?

Idag fungerar det krasst så här; vårddistriktet skickar en räkning till Åbo stad på hur mycket sjukvården detta år har kostat. Åbofullmäktige kan inte mycket annat än grymta till över de stigande kostnaderna och sedan betala räkningen. Man kan höra fina tal om hur bra det skulle vara att göra något åt saken, men snart kommer nästa räkning i posten, ett litet grymtande, och räkningen betalas igen.

Kanske det är positivt för kommunen att denna återkommande grymtning försvinner. Nu kan man satsa på det som vi kan besluta om. Vad beslutar fullmäktige nu då om? Den största kostnaden blir utbildning, sedan kommer fritid och miljö. Vi kommer tillbaka till gamla grunduppgifter - att organisera utbildning och att organisera stadsbyggandet.

Utbildning innebär att dagvård, grundskolor, andra stadiets utbildning (yrkesinstitut / gymnasium) fungerar. Yrkeshögskolor och universitet hör visserligen inte till stadens ansvarsområde, men visst är det i stadens intresse att dessa också fungerar. För vad alla dessa bidrar till, är att samhällets grundpelare - ett aktivt näringsliv - har tillgång till kunnig, ambitiös och idérik arbetskraft. Vi skall komma ihåg, att grunden för hela finansieringen av det gemensamma är via skatter - skatter innebär att en del av vårt arbete utförs indirekt för  det gemensamma via ett beskattningssystem. Och för att skatter skall kunna tas måste näringslivet fungera.

För att näringslivet skall fungera skall vi också trivas i vår stad (fritid) - stadsplanering (miljö) skall göra att det är lätt att bo, att röra sig och att vara aktiv på sin fritid. Näringslivet skall ha lätt att etablera sig och fungera i staden. Då frodas också näringslivet - och igen - vi har råd att göra det vi anser att en god stad gemensamt skall organisera.

Allt hör ihop - utbildning - näringsliv - fritid - stadsplanering. Stadsfullmäktiges uppgift blir att se till att denna sak fungerar bra ihop. Det behövs positiv vilja, framtidsvisioner och byggande av förtroende. Men visst - vi kan få Åbo att bli Finlands bästa stad att bo.

Näringslivet omkring oss erbjuder nu en enastående chans för Åbo att bli vad man vill. Varvet fungerar som en motor, företag har märkt att outsourcing till "löglöneländer" inte lönar sig, vi har bilfabrik, gruvmaskinsfabrik, farmaceutisk industri, och växande antal IT-företag i staden. Åbo måste nu dra sitt strå till stacken på ett bra sätt.

Trumpifiering

Snart två veckor har gått med Trump vid makten i USA. Jag har flere gånger åkt till USA under Obamas presidentperiod. Under denna tid upplevde jag att varje gång jag åkte, kom jag fram till ett USA, som kändes lite öppnare än förra gången.

När jag nu tänker på USA, tänker jag på att jag fastnar i "immigration", plötsligt är jag inte välkommen. Jag har alltid upplevt mänskorna i USA som intresserade, välkomnande, tjänstvilliga och allmänt vänliga. Jovisst, de uppfostras de till, kunden har rätt, respektera din medmänska. Men å andra sidan har jag haft lyxen att för det mesta röra sig med bland de som kallas intellektuella i samband med vetenskapliga konferenser. För visst har jag också upplevt försäljaren i BestBuy, som var övertygad om att muslimer tar över världen om vi inte  är på vår vakt, gänget på gatan på den mörka gatan i Chicago som rånade mig genom att slå mig på käften och de vanliga mänskorna som shoppar i olika formers mall:ar. Och det var sist och slutligen den arbetande klassen som i sin rädsla för omvärlden valde Trump. De tillät inte att ett intellektuellt politikeretablissemang bestämmer vad som är rätt och fel. De tänkte att nu bestämmer vi själva.

Snart två veckor har gått, vi vet inte så mycket annat än att nu skramlar det ordentligt. En teori är att genom att skapa ordentlig kaos, kan man lätt få igenom det man egentligen vill åstadkomma då oljudet är som högst. Trump har fjärrdiagnostiserats till att ha personlighetsstörning typ narcissist eller motsvarande, men det saknas det karakteristiska för dessa; man måste själv lida av störningen för att diagnosen skall fastställas. Trump lider inte, utan hans omvärld. Och han har skapat en del hittills med sina metoder.

Hur är det i Finland, har vi risk inför kommunalvalet att vi råkar ut för en Trumpifiering, dvs. där visioner och önskedrömmar styr över politikeretablissemang, statistik och politisk realism. Delvis skulle jag vilja det, vi mänskor drivs av visioner och drömmar. Vi vill ha något att titta framåt mot, att jobba för. Martin Luther Kings "I have a dream"-tal målade upp visioner om ett nytt USA. J.F. Kennedy byggde drömmen om den fria världen via "Ich bin ein Berliner". Vi behöver dessa visioner och drömmar. Trump kunde leverera något som gav hopp åt arbetarklassen i USA.

Så jo, vi behöver drömmar och visioner om det framtida Åbo vi vill jobba för. Men vi skall inte gå fram med lika Trumpen stil.

Diplomi-insinöörikoulutus Turussa

Turussa valmistuu vuosittain noin 120 diplomi-insinööriä, tieto-, kemian-, prosessi-, ja biotekniikan alueilta, Turun Yliopistola puolet, Åbo Akademista puolet (aikaisemmissa kirjoituksissa on esitetty Turun Ylipistolta valmistuneet DI:t).  Oulussa valmistuu noin 250, Tampereella 800 ja Pääkaupunkiseudulla noin 1100. Aallon, TTY:n ja LTY:n edustajat ovat esittäneet, että heidän tarjoama koulutus riittäisi myös Turun alueelle. Sinänsä on tänne tervetulleita kaikki jotka haluavat olla mukana rakentamassa Varsinaissuomen teknologiaympäristöä, otamme mielellämme vastaan hyviä aivoja.

Kuitenkin olen siinä uskossa, että jos todellakin pitkällä tähtäimellä haluamme rakentaa teknologiapohjaista toimintaa, emme voi luottaa siihen, että ympärillä olevat toimivat jatkossakin aikovat käyttää alueen mahdollisuudet hyödykseen. Jotta alueella todellakin toimii yritystoimintaa joka luo innovaatioita ja vientituotteita jatkuvalla syötöllä, niin tarvitaan riittävä määrä "pöhinää", eli eri mittakaavassa toimivaa yritystoimintaa ja ihmisten liikkuvuutta organisaatioiden välillä. Tämä syntyy silloin kun riittävä määrä nuoria ja vanhempia aivoja ajamassa omia ja yhteisiä tavoitteita. Meidän pitää luoda edellytykset sille, että alueella on tällainen dynamiikka, ja laajennettu diplomi-insinöörikoulutus on erittäin hyvä väline tähän suuntaan.

Emme tarvitse lähteä nollasta, alueella valmistuu jo vuosittain 120 diplomi-insinööriä, ja tämä tapahtuu jo nyt yhteistyönäTurun yliopiston ja  Åbo Akademin välillä, ja tukena on myös Turun ammattikorkeakoulu omalla insinöörikoulutuksellaan.  En ota kantaa siihen mikä on paras formaatti laajennukselle, ja kuten jo mainittiin muissa kirjoituksissa, toiminnan laajentaminen vaatii myös hyviä opettajaresursseja ja oikea asenne. Mutta Turun alue pitää itse ottaa vastuun tästä kehityksestä.

Jerker Björkqvist, TkT
Åbo Akademi
Turun Sanomissa, 20.1.2017

Kan vinstbringande företag sköta offentliga uppdrag?

Den privata sektorn utgår från iden att verksamhetens övergripande syfte är att skapa ekonomisk vinst åt ägarna. Den offentliga sektorn övergripande syfte är igen att tjäna medborgaren. Den privata sektorn får sina intäkter genom att förädla tjänster och varor som säljs på en marknad där det (för det mesta) finns konkurrens. Den offentliga sektorn får sina intäkter genom att samla in skatter, dvs. genom att kanalisera en del av den privata sektorns intäkter till att förverkliga den offentliga sektorns uppdrag.
Typiskt har den offentliga sektorn tagit åt sig uppgifter som det lönar sig att organisera kollektivt istället för att organisera privat.  Utbildning hör kanske till de äldsta uppgifterna, medan sjukvård, socialvård, grundinfrastruktur (vatten, el, vägnät) hör till de centrala idag i den nordiska välfärdsmodellen.

Kan vi kombinera dessa två modeller, dvs. använda privata företag till att sköta de kollektiva uppgifterna? Politiskt svarar vänstern nej, högern svarar ja.

Det är helt självklart att om normala företag som sköter offentliga uppgifter eftersträvar vinst. Gör de inte det, fungerar de lagstridigt. Samtidigt blir det problematiskt att ta skattemedel från privata sidan och kanaliserade den till vinster i vissa företag. Här har Li Andersson helt rätt, tjänstemän på den offentliga sidan förverkligar detta kanaliserande, och modellen att man använder skattemedel till att bidra till vinst i ett företag är ohållbart. Man tjänar inte medborgarna genom att kanalisera skatter till vinster i privata företag. Och steget till bäste-broder-mentalitet blir för kort.

Å andra sidan finns det många goda exempel på att den privata sektorns förmåga att skapa mycket kostnadseffektiva varor och tjänster. En normal personbil är exempel på en en sådan vara, där kvalitet och pris är på en utmärkt nivå (åtminstone om man bortser från Finland bilbeskattning). Men här finns det en enorm konkurrens - varje mänska som varit med om att köpa bil har varit med om det. Vi kan ofta välja om vi överhuvudtaget behöver en bil, och väljer vi att köpa en bil kan man jämföra tekniska egenskaper mot pris i oändlighet. Det finns en enorm marknad och enorm konkurrens - som ser till att de vinststrävande företagen fortfarande strävar efter vinst - men är tvunga att erbjuda ett utmärkt pris/kvalitetsförhållande för att nå vinster.

Men går vi till förbindelsebåtstrafiken i skärgården; kan vi där nå någon form av konkurrens? Finns den en sådan marknad att konkurrens kan uppstå? Eller hur är den med cancervård, äldrevård? Vilken är konkurrensen där som garanterar bästa pris/kvalitet? Obefintlig. När mänskor står i nöd, är det det en helt annan sak än att välja bil i bilaffären. Då blir det fråga om att vi kan vara säkra på att den offentliga sidan, som vi valt att organisera kollektiva uppgifter, tjänar sina medborgare. Det är därför det heter tjänsteman - en tjänstemans uppdrag är att tjäna medborgarna.

Så kan privata sektorns vinstbringande företag förmedla den offentliga sektors tjänande uppdrag? Blir uppdragen automatiskt effektivt gjorda bara för att de är privat organiserade. Knappast, om det inte finns incentiv för att göra det effektivt. Och kontinuerlig konkurrens utgör utmärkt incentiv för effektiv arbete.

Men hur gick det med Caruna? Hur kunde våra politiker godkänna att ett investeringsbolag, vars huvudaffärsmodell är att köpa upp monopolinfrastrukturbolag med investeringsbehov och sedan ge interna kapitallån till hutlösa priser, övertar kollektivt skapade eldistributionsnät i Finland? Och för konsumenten blir inget annat alternativ kvar än att betala till investeringsbolag i skatteparadis. Då har man inte tjänat medborgarna.

Eller hur kan det vara möjligt att vi har en stor trafik mellan politiker, som starkt bidragit till en vårdreform, och plötsligt befinner sig på ledande positioner i de vinststrävande vårdbolag som planeras vara viktiga komponenter i kommande kollektiva hälso- och socialvård.

Men tolka mig inte fel. Jag älskar vinststrävande bolag, då de gör de det är bäst på- skapar utmärkta högkvalitativa produkter och tjänster inom ramen för sund konkurrens. Men jag hatar all form av korruption, som då kollektiva tillgångar eller skattemedel som samlats för att tjäna medborgarnas intressen återfinns för andra syften och ställen, t.ex. vinster i företag eller i skatteparadis.

Asylsökande från Finland?

Den trygga finska urskogen och åkerslandskapen har förändrats. Förutom björnar, älgar, ärkefinnar kan vi plötsligt också möta asylsökande, som söker sin tillflykt från våld och död. Mänskor med fara för sitt liv söker sig till Europa. t.om. till den fjärran del av Europa som Finland representerar för ett hopp om trygghet, och säkerligen en vilja ett återgälda den trygghet som erbjuds.

Och vad bubblar då fram från djupet av det finska samhället? Grupperingar som ropar ut sin osäkerhet i form av hat, i form av rädsla för förändringar som de inte känner till. Förändringar av vad man kan möta i skogen, på hemgatan eller på arbetsplatsen. Och det övriga samhället förstår inte att stävja hatet, stävja rädslan, istället kallt observera från sidan, och hoppas på att åtminstone inte man själv blir involverad. För blir man involverad, kan det gå som för den som uttrycket sitt förakt mot hat och hotspridning via att spotta på järnvägstorget i Helsingfors en septemberdag 2016.

Vem sätter ner foten, och säger vad som gäller och vad som inte gäller i Finland? Finland har ryktet av ett tryggt land. Ett land där barn kan gå, cykla eller ta bussen på egen hand hem från skolan. Ett land där chefen och arbetstagaren tryggt kan talas vid i kafferummet om allt från himmel till jord, ett land där ideer och tankar värdesätts. Sätt foten ned, säg till att alla i fortsättningen också skall känna denna trygghet. Så vi som land kan erbjuda en hemvist åt mänskor, erbjuda det lugn och den trygghet vår stilla skog erbjuder.

Istället låter man främlingshat och Nazism synas öppet på gator. Symbolen för det som förstörde livet för miljontals mänskor. Det som sprider en våg av känsla för tillåtelse att utöva förtryck.

Skall vi som finlandssvenskar igen behöva vara rädda för att uttrycka oss på vårt modermål? Jovisst, jag blev slagen för att prata svenska som barn i Åbo, men tyckte en tid att dom tiderna var förbi. Jag kräver inte att mänskor ger service åt mig på svenska, men jag vill leva i en omgivning där man tycker att svenska, eller engelska, franska, tyska, arabiska är en positiv nyans på vardagen. Jag vill inte behöva känna mig som en flykting i Finland pg.a. av att jag inte är "finsk".

Steget är inte långt. Många finlandsvenskar funderar stilla på att söka asyl i Sverige, för det är lätt för oss. Vi har ett val. De som söker asyl från våld på riktigt har inget val. Låt inte Finland bli det land där man inte har valet kvar. Man skall inte behöva söka asyl från Finland.

Om mobbning och rollmodeller

Tittade just igenom MTV3 partiledardebatt. Soini meddelade under debatten med hög röst att man absolut inte får mobba. Tyvärr meddelar Soinis parti genom hela sin existens precis motsatsen. En genom linjen negativ inställning till minoriteter ger en rollmodell till unga och barn som precis driver på mobbning. Mobbning är att fråga om att identifiera minoriteter och svagheter, och utnyttja dessa för egen vinning. Det är tyvärr sannfinnländarnas sanna ideologi. Tragiskt att en partiledare kan prata och leda sitt parti så motsättningsfullt. Beklagligt.

Energibesparing med luftvärmepump

Detta inlägg är mycket tekniskt, så....

Huset vi bor i köptes 2003. Det uppvärmdes då med olja. Oljeförbrukningen var då ca 3600 l / år. Denna förbrukning har varierat mycket lite under åren. Sedan dess har en del förändringar skett. Vinden har helt byggt om och isolerats 2004-2005. Huvudvåningen har till stor del tilläggsisolerats med 50 mm ull, fönstren utbytta (2008-2009). Köket har byggt till med ca 30 kvm ny yta, inklusive grovkök, samt ett rum till i nedre våningen. Trots förändringarna har oljeförbrukningen har hållits vid 3600 l/år.

Oljepriset har stigit markant. Den första oljan köptes år 2003 för 37 cent / l. Så billigt att det var ingen ide att se på några förbättringar av värmesystemet. År 2012 kostade oljan ca 1,10 euro / l. Värmekostnaderna uppgick mao till nästan 4000 euro i året. Det var något att titta på.
Jordvärme skulle verkningsgradsmässigt bäst, men grundinvesteringen ganska stor. Borrhål 10000 euro,värmepump och diverse ca 8000 euro. Till slut stannade vi för  luft-vatten värme, med tillverkaren Nibe, apparaten Nibe Split, 12 kW utförande.

Nibe Split består av en ute-enhet, med kompressor och värmeväxlare. Uteenheten i det paket jag köpte var modell AMS 10-12. Inneenheten var modell AVCM 270. Hetgasen från ute-enheten pumpas till värmeväxlare (Alfa-Laval) i inne-enheten, där värmen överförs till a) cirkulationsvatten i huset eller b) ackumulatortanken för varmt bruksvatten (reglersystemet i paketet avgör vilkendera).  Det vatten som värms upp i ackumulatortanken hör till cirkulationssystemet, det egentliga bruksvattnet värms efterhand det behövs i en rostfrittstålspiral inne i ackumulatortanken. Vid behov värms ackumulatortankens vatten även med elmotstånd 9kW.

Systemet togs i bruk 18.9.2013 med eldrift, värmepumpen kopplades in 11.10.2013. Systemet har följts upp genom någorlunda regelbunden avläsning av elmätaren i huset, dvs det som du har loggats är energimängden som hela huset har använt. Separat för värmepumpen finns inte information.

Före värmepumpen togs i bruks gjordes ett estimat för hur mycket energi huset använder. Detta gjordes på basen av existerande oljeförbrukningsinformation samt gissad verkningsgrad för värmepanna. Detta användes för grund att göra ett estimat för hur mycket elenergi det nya värmesystemet kommer att använda, utgående från estimerat värmebehov vid olika temperaturer, samt de verkningsgradskurvor som fanns till förfogande för värmepumpen. Summa sumarum var estimatet för behövling uppvärmingsenergi på årsbasis 29000 kWh. Detta motsvarar 3600 l värmeolja, med en verkningsgrad på 81%. Detta kan ungefär motsvara en värmepanna från 1960.  Till detta läggs ännu hushållsel, ca 7300 kWh.

Estimatet för värmepumpsystemet gjordes hösten 2012, och enligt detta estimat skulle den totala elförbrukningen till värmepumpen vara 12600 kWh (10400 kWh värmepump, 2200 kWh till elmotstånd fär kallaste tiden). Inklusive hushållsel (7300 kWh) skulle då totala elenergiförbrukningen vara 19900 kWh.
För tiden 18.9.2012-10.9.2013 var den uppmätta totalelförbrukningen 19502 kWh, vilket mycket bra stämmer överens med estimatet. Beräkningsmässigt  ger detta en årsverkningsgrad på 2.13. Beräkningsmässigt, utgånde från olje-eldning, gav värmepumpen in inbesparing första året på 2730 euro, då man använder sig av oljepriset 1,10 euro / l, och elpriset 0,10 euro / kWh. Jämfört med direktelvärme, blir beräkningsmässiga inbesparingen 1352 euro. Då investeringen i värmepump var ca 7500 euro, blir återbetalningstiden 2,74 år jämfört med oljeeldning.